Person viktigare än parti

Partipiskan når långt, men inte ända ner till Bryssel.
När ett politiskt förslag läggs i Sveriges riksdag vet man i förväg vilka som kommer att vara för respektive emot. Det beror ofta mer på makt- och partistrukturer än sakfrågor, menar Per Gahrton som satt nio år i EU-parlamentet för Miljöpartiet.
– Men ska du ha en chans att få igenom något i EU-parlamentet måste du gå runt och snacka för det. Det kräver mycket tid och att du snackar med folk i andra partigrupper än din egen. Gör man det kan man mycket väl få igenom sitt förslag, säger han.
Betyder det att man har mycket makt som enskild parlamentariker?
– Det kan man absolut säga. Och partidisciplinen är mindre. Det är fullt möjligt att få gehör utöver partigränserna på ett sätt som inte riktigt fungerar i Sverige. Det är en stor fördel, tycker jag.
Sveriges EU-minister Cecilia Malmström (FP) säger att hon var väl förberedd när hon blev inröstad till EU-parlamentet 1999, men att den speciella förhandlingskulturen ändå är något man måste lära sig på plats.
– Det ligger ingen prestige kring att göra upp med andra partier eftersom det i EU inte finns någon regering att stödja eller fälla. I Sverige finns ett konflikt- och blocktänkande. I EU finns skiljelinjer, men de ser olika ut beroende av frågorna, säg­er Cecilia Malmström.
Först grälar man om en fråga, sedan söker man koncensus, konstaterar hon.

Vänsterpartisten Jonas Sjöstedt håller med om att individen är viktigare i EU än i Sverige.
– Om eller när Lissabonför-draget genomförs kommer EU-parlamentet att få väldigt mycket makt. Det blir mycket viktigare vilka som sitter i EU-parlamentet än i riksdagen. Mycket av politiken bestäms av EU. Riksdagen är alltmer förpassad att genomföra det som EU-parlamentet redan har bestämt, säger Jonas Sjöstedt.
Om det är så viktigt vilka parlamentariker som sitter där – hur ska jag kunna avgöra vem som är lämpad?
– När det gäller parlamentariker som redan suttit gör flera organisationer undersökningar om hur aktiva de varit. De granskningarna säger en hel del, säger Jonas Sjöstedt.

Jonas Sjöstedt tycker att den viktigaste egenskapen för en parlamentariker är att ha integritet. Det är lätt att dras med av vad han kallar en nästan frikyrkligt självförhärligande stämning som finns i parlamentet.
– Många parlamentariker förvandlas till folkuppfostrare som beter sig som EU:s försvarare i Sverige i stället för att vara välj­arnas försvarare i EU. Det är en livsfarlig attityd.

Socialdemokratiska Maj Britt Theorin tror att avståndet till EU påverkar människors ointresse.
– Det var väsentligt färre som tog kontakt via brev och telefonsamtal när jag satt i EU-parlamentet jämfört med när jag satt i riks­dagen. Men 70 procent av allt som rör Sveriges medborgare beslutas i EU och då är det viktigt att det är demokratiska val där många röstar. Är det så att man är EU-kritisk får man se till att välja en sådan kandidat, säger hon.