– Jag tänker sluta om det här inte förändras, säger rollkaraktären Anna.
– Det är jättebra sagt, säger Anette Eroselius där hon sitter i soffan på scenen.
Hon är terapeut på riktigt och medverkar i föreställningen.
Publiken fnissar.

Vissa prasslar med smörgås­pappret och sörplar kaffe medan föreställningen pågår.
Andra är fullt upptagna med att vara med och styra skådespelet på scenen i Kulturhuset i Stockholm.
Vi är på Psykakuten – en interaktiv lunchteater som lovar att våra problem ska finna en lösning. Idag är det jobbproblemen som står i fokus.

Paula McManus som står för regin och idén bakom Psykakuten har just dragit en lapp av alla de jobbproblem som folk skickat in till föreställningen.
Problemet är en chef. En chef som snabbt skiftar humör och försöker dra med sig de anställda i svängningarna.
Paula frågar publiken:
– Vem är det som har skrivit om problemet – en man eller en kvinna?
– En kvinna!
– Hur gammal tror ni att hon är?
– 35.
Tillsammans skapar publiken karaktären Anna Karlsson. Hon bor i en närförort tillsammans med sin katt. Är ambitiös, långsint och har svårt att sätta gränser. Hon har gäll röst.
Skådespelerskan Helen Lin­dahl börjar känna in rollen och rör sig i takt till högtalarens musik. Hennes medspelare Olle Sarri tar plats som chefen Roger.

De varvar dialog
med ordlösa scener. Emellanåt avbryts de med inspel från Paula McManus eller terapeuten Anette Eroselius.
– Jag tror att ni anställda är gisslan i chefens drama, säger Anette Eroselius efter en scen.
– Fråga hur han ser på ansvar! uppmanar hon vid ett annat tillfälle karaktären Anna.
– Bra, där satte du en gräns. Du lämnade över ansvaret till honom.
Under lunchtimmen hinner inte hela problemet redas ut. Men Anna börjar tala med sin chef om hur hon upplever vad som sker på arbetsplatsen. Chefen Roger börjar lyssna.
Vilket i all sin enkelhet är vad alla problemlösningar måste starta med.

Arbetspsykologens tre tips

1) Bejaka olikheter. Om alla var lika skulle det inte bli någon utveckling. Det är att vi tycker olika som driver utvecklingen framåt.
2) Tala med varandra.
3) Berätta om upplevelser var och en har, det är inte farligt. Det farliga är när man går och gissar vad andra tänker och känner.