Känsligt krama killar utan ryggdunk

Vad är bakgrunden till Pittstim?
– Det finns en lucka kring att prata om män och manlighet, det görs inte så mycket. Både jag och den andra redaktören, Inti Chavez Perez, var väldigt inspirerade av Fittstim och kände: varför finns inte det här för killar? Det finns ett behov av att dela erfarenheter. Men också att bryta det här tystnadskontraktet som jag upplever finns kring manlighet.
Berätta, vad är det för tystnadskontrakt?
– Det finns en slags lojalitetspakt män emellan att inte prata och berätta om sina tillkortakommanden och svaghet-er. Män bevakar varandra och du bestraffas på olika sätt om du frångår den här mallen. Så vi ville bryta det och vara öppna, ärliga och personliga, det var det kravet vi hade på skribenterna.
Kan du ge nåt exempel på när du själv känt av tystnadskontraktet?
– Jag tycker jag känner det hela tiden när det kommer till att uttrycka känslor med killkomp-is­ar och i grabbiga gäng. Det är där det märks tydligast. Sen är det så att vissa ämnen pratar man inte om. Till exempel: alla känner nån som har blivit våldtagen, men ingen känner nån som har gjort det. Det går inte ihop. Det finns vissa grejer som hela tiden tillskrivs män, men som män aldrig pratar med varandra om.
Vilka behöver Pittstim, vem är den tänkt till?
– Killar i gymnasiet är den primära målgruppen. De reaktioner vi har fått är att de flesta killar känner igen sig väldigt mycket och många tjejer får aha-upp-lev­elser, jämnåriga tjejer som säger ”men har ni också det så här tufft? Vi trodde bara det var vi”. Morsorna blir rätt förfärade, men också lite hoppfulla. För många ser att det är nåt på gång, att boken kommer, att vi pratar om det, som de gjorde med kvinnorörelsen. Och farsorna skakar på huvudet och undrar vad de gjorde för fel.
Vilka negativa reaktioner har ni fått?
– Aftonbladet ville att vi skulle komma i boxershorts och fotografera oss i kallingar. Jag skrev: Det skulle ni aldrig fråga fittstimstjejerna. Jag blev skitsur. Sen sa de: Vi kör i ett omklädningsrum då. Det kunde vi gå med på. Fotografen: sa ”kom igen, var lite kreativa! Dra ner brallorna lite grann bara!” Vi hade sagt att vi inte ville klä av oss! Sen hette artikeln ”Generation machosvin” och recensionen hade rubriken ”Kukhuvuden”.
Vad kan killar tjäna på ett mer jämställt samhälle? En del skulle säga att män har allt att vinna på att behålla ett ojämställt samhälle?
– Jag tror det är väldigt många som inte tror att det finns nåt att tjäna på det. Det viktigaste är det här förtryckandet av egna känslor. Det är den största grejen, att slippa det. Och att inte vara så begränsad, mallen för en man är så väldigt, väldigt snäv. Snävare än den är för kvinnor. Kvinnor har befriat sig från så mycket.
Är det svårare att vara man idag än det var tidigare, för 20-30 år sedan?
– Ja, det tror jag definitivt att det är. Det är mer förvirrat nu och det finns motsägelsefulla signaler hela tiden. Du ska både vara försörjare och beskydda din kvinna. Samtidigt möter vi i våra relationer något precis tvärtom: vi ska vara mjuka och snälla och hemma med barnen. Vi träder in på mark som tidigare har varit kvinnlig. Då blir det förvirrat.  Vissa tycker att det är skönt, värsta möjligheterna öppnas upp, andra blir ännu mer macho och tyr sig ännu mer till det traditionella.
Du berättar i boken om tre sociala experiment för att testa gräns­erna för vad som anses vara okej. Vilka reaktioner har du fått när du gjort de här experimenten?
– Vissa verkar inte bry sig. Men många blir spända och tar avstånd och börjar snacka hockey… Jag försöker så gott som jag kan, det är bästa sättet att förändra att själv leva efter det. Men jag faller själv in i vissa mönster hela tiden.
Hur tror du en Pittstim kommer se ut om 20 år?
– Jag hoppas att det inte ska komma nån mer. Det skulle vara det bästa. Dels för att de här fråg-orna är så pass omtalade och öppna att det inte behövs. Dels för att det inte blir så relevant att det är killar som samlas och skriver. Det kan lika gärna vara mixat. Det vore det bästa.