Tjejer slås ut i testerna

Mindre än en fjärdedel av de tjejer som gått ut brandmannautbildningen SMO de senaste två åren har i dag fast anställning som brandman. Det visar Kommunalarbetarens granskning.
– Man bör se över storstadstesterna, säger Lena Brunzell, jämställdhetsstrateg på Myndigheten för samhällsberedskap.
”Av den senaste kullen har 97 procent fått jobb. Av dessa har 80 procent fått arbete inom kommunal räddningstjänst.” Så står det på MSB:s hemsida, den myndighet som numer har hand om räddningstjänstfrågorna. Och siffrorna stämmer när man kollar på både män och kvinnor, men tittar man bara på tjejerna är det betydligt dystrare tal.

KA:s enkät till de kvinnliga elever som utexaminerats från brandmannautbildningen från 2006 till våren 2008 visar att lite mindre än en fjärdedel idag har fast anställning som brandman.
Räknar man in de tjejer som har vikariat, projektanställning eller jobbar som deltidsbrandmän är det ändå inte fler än 41 procent av de svarande som jobbar som brandmän. Alltså hälften jämfört med MSB:s siffror på 80 procent för både män och kvinnor.
– Det kan vara ett problem om det handlar om sökande som inte får jobb, säger Lena Brun­zell, som arbetar med jämställdhet och mångfald på MSB.

Men hon pekar också på att SMO-utbildningen inte behöver leda till jobb inom operativ räddningstjänst, de sökande kan, som hon säger ”tänka om på vägen” och i stället få jobb som exempelvis brandskyddstekniker.
– Det är en kombination av många saker, säger Stefan Ane-ring, ansvarig för mångfalds­arbete i Stockholms brandförsvar. Det är för svåra tester och det är inte så många tjejer som har sökt.

”Storstadstesterna”, som finns i bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg, ställer hårda fysiska krav på dem som ska få jobb.
Nu pågår ett arbete i de tre största städerna med att se över rekryteringsprinciperna.
De tre räddningscheferna har i en projektbeställning till sina respektive personalchefer skrivit att man vill utveckla en ny rekryteringsmodell. Det står:
”Rekryteringsmodellen ska vara fri från diskriminering samt stimulera och verka för anställning av kvinnor och personer med utomnordisk bakgrund.”

Projektet ska vara klart i juni, men hittills har det inte lett till några förändringar, storstadstesterna finns kvar. Och i Stockholm har till och med en hårdare hinderbana, en så kallad arbetsrelaterad bana, införts. Hittills har ingen tjej klarat banan på utsatt tid.
Kommunal tycker att det ska vara likadana tester i hela landet, och att de ska vara relevanta.
– Nationella tester vore det optimala, men det är viktigt att det är inom en ram. På samma sätt som det finns dyktester på vissa stationer kan det behövas extra tester i storstäderna,
säger Mona Hjortzberg, från nätverket Heltidskvinnliga brandmän, HKBM.
Hon betonar att det är viktigt att alla vet förutsättningarna när man börjar på brandmannautbildningen SMO, Skydd mot olyckor.
– Kan vi gå ut med en annan information till tjejer och killar så blir det bättre förutsättningar för dem.

RÖSTER UR VÅR ENKÄT

”Ska man jobba som brandman måste man klara dessa tester. De är inte alls omänskliga! Det är bara att träna mer och söka igen.”

”De flesta tror att vi tjejer kan prestera likadant i fysen som killarna – vilket är anatomiskt omöjligt.”

”Tjejer måste vara otroligt vältränade, plus ha toppform på testdagen!”

”En fördel är att man i princip alltid får komma på tester när man skickat in ansökan.”

”Storstäderna har alltför fysiska tester, inget arbetsrelaterat moment. De ser endast till råstyrkan.”

” I varje jobbannons står det hur gärna de vill ha mångfald etc. Vi tjejer kommer ALLTID att vara den svagare parten. Oftast väljs den starkare killen. Rättvist? Nej.”