Ylva Thörn irriterad på kritiken

När socialdemokratiske Luciano Astudillo intervjuades av KA efterlyste han nya ledare och ett nytt tilltal inom fackföreningsrörelsen. Han ville se ett generationsskifte.
Kommunals Ylva Thörn har varit förbundsordförande sedan 1996 och fick sitt första fackliga uppdrag 1974.
På frågan hur länge hon tänker sitta kvar som ordförande svarar hon:
– De får väl köra ut mig på skottkärra! Enligt honom (Luciano Astudillo red anm.) skulle jag väl redan ha gått. Men jag står på omval nästa år till kongressen. Jag har en pensionsålder på 60, nästa år är jag 56.

Ylva Thörn säger att det finns hur mycket som helst kvar att göra. Att behålla medlemsbasen och locka ungdomar till förbundet är en av sakerna. Även om hon inte tycker att ungdomsgruppen är så annorlunda mot andra på arbetsmarknaden. De vill ha fast jobb, trygg ekonomi och bilda familj. Det är bara det att ungdomar ofta erbjuds timanställningar, vikariat och provanställningar.
– Vi ställer krav på att ungdomarna ska utbilda sig men sen välkomnar vi dem inte på arbetsmarknaden. Och då reagerar de mot samhället i stort och mot oss som de ser som en del av samhället. Där har vi ett viktigt uppdrag att göra.

Man ska inte behöva ta ett fackligt uppdrag för att vara med i fackliga arbetet, är tanken för framtiden. Engagemanget ska istället kunna bindas till en viss fråga som är aktuell just då. Det är ett sätt att öppna facket, menar Ylva Thörn och beskriver det med att det kan vara ett gäng som startar ett nätverk. Lite Barack Obama-kampanjkänsla helt enkelt.
– Vi måste lära oss tänka lite nytt. Vi måste våga låta ungdomarna ta plats. Vi kan erbjuda praoplatser på Kommunal eller i våra avdelningar. Det är ett jättebra sätt för ungdomarna att få kunskaper när de går i högstadiet.

Men själva kärnarbetet i fackföreningsrörelsen kommer inte att förändras. Den kommer att ligga fast även 10-15 år fram i tiden, tror Ylva Thörn.
– Grundfundamentet för det fackliga arbetet kommer alltjämt att handla om löner, arbetsvillkor och arbetsmiljö. Att jag får respekt för min yrkeskunskap, att jag får betalt för mitt jobb, att jag har en bra arbetsmiljö och möjlighet att påverka mitt jobb. Det innebär självklart att facket behövs även framöver.

När det kommer till Luciano Astudillos uttalanden om fackföreningsrörelsen och om facklig-politisk samverkan är Kommunals ordförande märkbart irriterad.
– Rallarsvingsmentalitet, kommenterar Ylva Thörn.
Och fortsätter:
– Precis som om facket inte har någon betydelse för partiet. Då har partiet glömt bort att det är fackets medlemmar som röstar i val. Jag tror att vi måste lära oss hantera facklig-politisk samverkan, det handlar ju om just samverkan, där ingen dikterar villkoren för den andra.
Ylva Thörn säger att hon mycket medvetet valt att inte ha några politiska uppdrag. Att hon valt att inte sitta i socialdemokraternas partistyrelse (vilket till exempel IF Metalls Stefan Löfven gör).

Hon funderar högt kring hur det hade varit om hon hade suttit i partistyrelsen när Kommunal hade sin stora konflikt 2003, vad det hade inneburit:
– Det hade varit för mig att packa ihop och gå vill jag säga.
Hennes uppdrag är medlemmarna, det ska aldrig råda någon tvekan om att hennes yttersta mål är att förbättra för medlemmarna, förklarar hon.
– Sedan kan jag göra en del av det via facklig-politisk samverkan, men jag måste ha en trovärdighet i basen hos medlemskollektivet. Man ska aldrig tro att jag springer och gör uppgörelser utan det för ögonen.
Hon talar om ett klass- och könsperspektiv som vi inte vill se idag. Ylva Thörn tycker att många av Kommunals kvinnliga medlemmar aldrig får den respekt som de förtjänar. Att alla bara förutsätter att jobbet ska göras. Det gör henne så ilsken att hon inte kan vara tyst.
Det är från den känslan Ylva Thörn får sin starkaste drivkraft.

I juni är det val till Europaparlamentet. Ylva Thörn framhåller vikten av rösta, framhåller vikten av att alla som inte gillar Sverigedemokraterna går och röstar, för att förhindra att de får en större och bredare bas.
– Nu är det särskilt skrämmande. När arbetslösheten ökar är det lätt att de får gratisfrågor eftersom deras ambition är att sätta människor mot varandra. Deras grund är att vi är olika, att vi inte har samma värde. Och det är något jag motsätter mig.
Om alla Sveriges röstberättigade hade röstat som LO-medlemmarna i riksdagsvalet 2006 hade Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen.
– Vi väljer ju inte åt medlemmarna. Men alla vi som har ett fackligt uppdrag har ett särskilt ansvar. Som fackförbund har vi ett ansvar att ge bildning: vad är Sverigedemokraterna, vad står de för, vad har de för politik.

Ylva Thörn konstaterar att en strategi har varit att inte bemöta dem och att det har gjort att de grott i det tysta. Hon menar att kampen måste fortsätta i vardagen, vid fikaborden, när vi hör kommentarer som är främlingsfientliga.
– Jag brukar säga att det inte är hunden som skäller högst som är farligast, det är vi som är passiva och ser på som är de farliga. Om vi vill ha ett samhälle som är friskt, där vi har en demokrati vi är stolta över, där vi har ett människovärde, då är det upp till oss att försvara den välfärden och den demokratin.