Okej att inte vara överens som föräldrar?
"Mamma tycker si, pappa tycker så. Det kan vara svårt att komma överens om hur man ska uppfostra sina barn när åsikterna går vitt isär.
– Barnuppfostran är en ständigt pågående aktiv förhandling mellan föräldrarna, menar psykologiforskaren Elia Psou i Svenska Dagbladet.”
Det är så inne nu med att alla ska vara konsekventa. Speciellt föräldrar. Man ska tycka lika i allt. Barnen behöver konsekventa vuxna, har det hetat.
Därför är det skönt att det börjar svänga lite nu.
Det fantastiska med att var minst två är ju att man inte kan göra genom livet och tro att man vet och kan allt. Det fantastiska med att vara minst två som älskar de här ungarna tillsammans, men ändå så olika är ju att vi kan hjälpa varandra att bli ännu klokare, att se varandra. Det vi gör rätt och det vi gör mindre rätt. Vi kan kolla av med varandra: Vad tycker du? Hur tänker du? Varför gör du annorlunda?
Och jag tror att det är superviktigt att vi visar för barnen att det finns fler sätt att hantera en situation. Man behöver inte alltid vara så konsekvent.
Bara man är tydlig.
Tydlig är det nya svarta. (Som vi intellektuella brukar säga).