Vänliga veckan!
Jag utlyser dessutom den här veckan till Vänliga Veckan.
Ja, jag vet att den egentligen infaller första veckan i november. Och att man då "förväntas vara särskilt vänlig och artig mot människor i sin omgivning, särskilt i trafiken".
Men varför ska vi vänta till november? Vad är det för fel på februari? Om det är någon gång man behöver piggas upp så är det väl nu.
Egentligen borde det vara vänliga veckan året om. Vi är alldeles för dåliga att bjussa på oss själva och ge lite komplimanger.
Själv har jag tjuvstartat sedan någon månad tillbaka, sedan jag läste författaren Emma Hambergs blogg, där hon föreslog att vi skulle göra ett socialt experiment och vara lite snälla mot varandra. Säga till en vilt främmande människa att hon har en fin hatt, eller fina barn eller ett vackert leende.
Bara det, att ge en komplimang, eller hjälpa en mamma med en tvillingvagn i en ishal uppförsbacke, eller erbjuda sig att bära kassarna till en äldre man, bara det har gjort folk så glada, så glada. Det är inte klokt egentligen. Men man blir glad i magen av att vara snäll.
Och speciellt såhär i kristider behöver vi lite vänlighet. Det hjälper inte mot arbetslöshet. Men det hjälper mot mycket annat.