Animerad dokumentär – funkar det verkligen? Ja faktiskt.
I varje fall här i den israeliske filmaren Ari Folmans skildring av kriget i Libanon och massakern av palestinier i två flyktingläger i Beirut 1982.
Efter en stund glömmer man nästan att det är animerat, krigsscenerna är ohyggliga även i tecknad form. Med stor hjälp av ljudet, blir det ibland till och med mer fasansfullt än om det vore kamerafilmat. Man kan se det som en illustrerad radiodokumentär.
Ramhandlingen är att regissören, som själv var en 19-årig israelisk soldat 1982, försöker minnas vad som egentligen hände. Han har glömt allt om massakern. Han söker upp andra som varit med i samma krig och lägger ett pussel.

Det är mästerligt berättat om detta ständigt brännande ämne. Som hos alla andra soldater i alla andra krig finns det människor bakom även de israeliska uniformerna. Det är deras reaktioner, deras berättelser vi här får lyssna till. Och deras moraliska medansvar för massakern som utfördes av libanesisk kristen milis, med Israels goda minne, löper som en orolig röd tråd genom historien. Att denna ovanliga film norpade Golden Globe-utmärkelsen som bästa utländska framför Troells ”Maria Larssons eviga ögonblick” är inte svårt att förstå. Det blir nog ingen Oscar heller för Troell.