Utsikt från en bussratt

Tina Messing älskar att köra buss. Och kameran är alltid med.
– Det är ett poetiskt arbete, tycker hon. Det är otroligt omväxlande. Man sitter längst fram och betraktar allt som sker. Man har överblick och ser allt som händer i en stad. Från vilken tid det än är på dygnet. Man möter alla slags människor och ser hur staden beter sig. Konsekvenser av politiken.
– Men det är ett otroligt ensamt jobb att köra 18 meter buss genom staden.
Men Tina kör bara buss på halvtid. Resten av sin tillvaro bor hon i Visby.
Skrivit har hon gjort länge.
– Jag har nog alltid skrivit, säger hon. Och så bloggar hon. Fast mest i digitala bilder.
I boken skriver hon:
”Jag är inte bara människa. Jag är bussförare också, en räddare i nöden, en vän i natten, vägen hem och ut, en källa till ständig tacksamhet och salvelsefulla utbrott. Dessutom är jag den perfekta gästen på alla tillställningar.”

I början av 90-talet, efter att hennes två barn hunnit bli några år, började hon på reportagelinjen på en folkhögskola, därefter redaktör på regeringskansliets personaltidning och sedan som frilansande journalist. Därefter har hon hunnit med att skriva teaterpjäser och vara kolumnist på en av Stockholms gratistidningar,
Hon har därigenom skaffat sig en publik, människor känner igen henne på stan.
– Även fast det var en tid sedan jag skrev senast kommer det fram folk och frågar. Det är roligt!

Tina Messings samlade bussförarbetraktelser finns nu alltså i bokform. Här samsas djuplodande tankar med lättsamheter, poesi med trams, allmängiltigt med personligt.  
– Det är en bok om konsten att vara människa i Stockholms-trafiken.
Inledningsvis håller boken höga litterära, nästan poetiska kvaliteter. Lyssna på det här:
” Jag har sett staden vakna i rodnande dimmor och hamrande dugg-regn. Jag har sett daggvåta refuger, blånande natthimlar, fnittrande solkatter och kört genom asfaltens svartmjuka smälta. Heta dagar, mörka nätter i dis och kvällsbris har jag sett vad jag har sett. Stockholm har visat sina tusentals ansikten och jag har mött allas blickar från min plats i fören…”
– Och så har jag startat ett nytt projekt, berättar Tina. Bilder från jobbet, stockholmsbilder tagna med utgångspunkt från bussen. Tänk dig, bussförarplatsen bjuder på ett fantastiskt scenario. Man sitter högt, har stan i ett panoramafönster och stora backspeglar så man kan följa vad som sker på sidorna och bakom.
Hur vill du se dig själv som författare?
– Jag är väl en betraktare, en busskörande flanör som tar temperaturen på en stad genom mina texter och bilder.