Lena Göransson

– Vi tycker att vi har tillräcklig kompetens. De flesta av oss har jobbat här i över 20 år, säger barnskötaren Lena Göransson.
Av den 13 personer stora personalgruppen på förskolan Otto, i Stockholmsförorten Band­hagen, har sex av dem tagit sig tid med Kommunalarbetaren den här dagen. En flicka från avdelning Solen, storbarnsavdelningen, visar in oss till ett ombonat personalrum.
Barnskötaren och förskolechefen Anki Nartijärvi förklarar att hon mer än gärna vill att personalen fort­bildar sig . Annbritt Folkes­son, till exempel, har gått 27 olika fort­bildningar sen förskolan togs över av Anki Narti­järvi för några år sen.
– Jag är på småbarnsavdelningen så det har ju varit mycket kurser om småbarn, säger Annbritt Folkesson.

Anki Nartijärvi
Anki Nartijärvi är barnskötare och förskolechef på förskolan Otto.

Varken chef eller anställda på Otto har något emot förskollär­are, men de som varit där har slutat, av olika anledningar. Anki Nartijärvi tror att en förklaring kan vara arbetssättet på Otto, som innebär att de delar upp ansvarsområden sinsemellan. Den förskollärare som förväntar sig att på Otto få ett speciellt pedagogiskt ansvar blir besviken.
– Någon av dem som har slutat har nog gjort det för att den inte har fått den rollen som den förväntat sig, säger Anki Narti­järvi.
Alla barnskötare har ett ansvars­område. Just nu är fyra områden aktuella: språk, matematik, portfolio (dokumentation) och RUS (Relations- och utvecklingsschema). Det sistnämnda är en modell som förskolan använder i sin pedagogik där barnen observeras utifrån fyra områden.

Ovanför soffan i personalrummet står en diger samling litteratur uppradad. Böcker om pedagogik dominerar, men ett par titlar skvallrar om att även genusfrågor tycks vara aktuellt på Otto.
Skollagen kräver inte att det ska finnas för­skollärare på varje förskola, men Stockholms stads utbildningsförvaltning gör det i sina riktlinjer. På Otto står specialpedagogen för detta.
– I praktiken skulle jag inte få driva förskolan om jag inte hade henne. Men henne hade jag haft även om jag haft andra förskollärare anställda, säger chef­en Anki Nartijärvi.

Specialpedagogen själv, Anki Melin Holmberg, anser det lika viktigt med personliga egenskap­er som utbildning. En enhetlig yrkestitel bör vara inriktningen i den framtida förskolan, tycker hon.
Men är förskollärarutbildningen onödig?
– Nej, men man kan välja olika vägar, säger hon
– Vi har stått och stampat i den här frågan i så många år. Ibland ska det bara vara förskollärare sen ändras det. Det är dags att bestämma sig.

Hennes kompetens tycks
utnyttjas väl. Handledning av per­sonal­en är hennes främsta uppgift. Något som är ganska ovanligt för barnskötare.
Hon ser också till att personal­en hela tiden är uppdaterad och får den fortbildning de saknar.
Specialpedagogen används också för att ta tag i specifika problem. Matsituationen är ett exempel, berättar de, samtidigt som doften av fiskbullar med currysås sipprar in i det trånga personalrummet.
– Vi tyckte att det var lite rörigt. Då satte sig Anki och studerade matsituationen. Och det blev så himla bra, med det hon föreslog, säger chefen.
De tar också då och då, utifrån behoven i grupperna, in pedagoger utifrån som håller i sådant som skapande, rytmik och drama.
Kan det vara ett sätt att hålla nere lönerna att knappt ha några förskollärare?
– Nej, absolut inte. Jag har flera barnskötare som har arbetat i många år och kommit upp i lön, säger Anki Nartijärvi.
De flesta ligger över 20 000 i grundlön, plus att alla får bonuslön varje år, som fördelas lite olika och individuellt. En har valt att stå utanför det systemet och förhandlar om sin grundlön i stället.
Vad säger föräldrarna då?
Enligt förskolechefen har det under alla år hon drivit förskolan bara varit en förälder som frågat om vilken utbildning personalen har.
– Hon hade hört att det var ett mått på kvaliteten. Men hon satte sitt barn här i alla fall.

3 TYCKER:
Spelar det någon roll att nästan alla är barnskötare?

Anki Melin Holmberg, förskollärare och specialpedagog.
– Utbildning och personliga egenskaper går alltid hand i hand. Det räcker inte med att ha gått tre och ett halvt år på högskolan.
Anki Melin Holmberg
Eva Petters­son, barnsköt­are
– Det spelar ingen som helst roll. Vi har arbetat länge i yrket och också fått vidareutbildningar i det vi har saknat. Självklart behövs utbildning.
Eva Pettersson
Annbritt Folkesson, barnskötare.
– Jag känner inte att det spelar någon roll. För mig handlar det om värdegrund, vad man vill göra med barnen. Att personalen har samma synsätt.
Annbritt Folkesson

Både barnskötare och förskollärare minskar

Enligt Skolverkets statistik har andelen förskollärare på landets för­skolor sjunkit något på 2000-talet.
2000 hade drygt 52 procent av de anställda på förskolorna förskol­lär­arutbildning. 43 procent hade barnskötarutbildning. Övriga hade annan utbildning eller ingen utbildning.
2007 hade andelen förskollärare sjunkit till 48,5 procent. Andelen barnskötare hade också sjunkit till 40,5 procent. De som ökat bland de anställda är dem med lärarutbildning eller annan utbildning för arbete med barn samt de outbildade.
I enskilda förskolor har andelen förskollärare minskat från 48,5 procent 2000 till 37 procent 2007. Andelen barnskötare är 39 procent.