Finanskraschen sköljer över oss med ursinnig kraft, denna gång värre än någonsin. Därför är det hög tid för eftertanke. Särskilt gäller det socialdemokratin, som har ryckt upp sina ideologiska rötter, i ett läge där en annan politisk riktning är kolossalt viktig för dem som lever på sitt arbete och inte på sitt ägande.

För att få inblick i tidigare ekonomiskt resonemang inom socialdemokratin, är det lämpligt att gå tillbaka till dem, som förut verkat inom rörelsen. En av dem var nationalekonom Sven Grassman. Han var utbildad på Handelshögskolan i Stockholm. En gång tillhörde han socialdemokratins innersta krets, men hamnade på tvärs mot partiets ledning, då han fick rätt i viktiga nationalekonomiska tvistefrågor. Han hann skriva sju böcker, innan har tragiskt nog dog 52 år gammal.
Grassman ansåg, att socialdemokratins ledare inom politik, ekonomi och massmedia förgiftades av nyliberalism. Istället för att lyssna på rörelsen, lyssnade de på sina motståndare. På sjuttiotalet tog näringslivet och ideologiskt närliggande medier kontrollen över samhällsdebatten. De som har makten över informationen, har också makten över våra tankar, menade Grassman.

I Sverige har nyliberalismen starkt påverkat den ekonomiska politiken sedan tidigt åttiotal, både hos socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Avreglerad låne- och valutamarknad, det nya pensionssystemet med pengarna på börsen, en politiskt oberoende Riksbank är bara några exempel.
Enligt Grassman är det ett stort problem, att folk inte vet, vad ekonomi är, samtidigt som ekonomisk politik är det viktigaste som finns, då det handlar om fattig-rik, ofärd-välfärd. Sedan sjuttiotalet har nationalekonomen Keynes tankar om en politiskt reglerad marknad varit avstängda i ekonomin. Det var helt nödvändigt, för att kapitalägarna skulle kunna plundra folket. Därmed berövades folket sin viktigaste insikt, att full sysselsättning är möjligt, ansåg Grassman.
I dagens nyliberalism bjuds endast lagom många ut på arbetsmarknaden för att hålla lönerna nere. Det kallas för ”naturlig” arbetslöshet och sägs ligga på minst 5 procent.

År 1991 genomdrevs en skattereform av socialdemokratin och folkpartiet. Marginalskatten sänktes och bolagsskatten halverades. Motivet var bland annat, att folk skulle jobba mer, om marginalskatten sänktes. Reformen finansierades med en kraftig momshöjning på all konsumtion. Enligt Grassman var reformen en katastrof för LO- och TCO-grupperna. De hade ingen hög marginalskatt och fick således ingen skattesänkning. Istället ökade priserna rejält på grund av momshöjningen. När konsumtionen sjönk för LO- och TCO-grupperna, sjönk även sysselsättningen. Skattereformens vinnare var höginkomsttagarna och bolagen, menade Grassman.  

Idag äger och kontrollerar de tio procenten rikaste i Sverige 71 procent av landets tillgångar. De stenrika kapitalägarna har lyckats väl i sin plundring av svenska folket.
Åtgärdsförslag:
1. Avskaffa momsen på baslivsmedel, byggnation och kultur. Inför istället moms på värdepappershandel. Det skulle ge flera hundra miljarder kr till statskassan. För 40 år sedan omsatte börsen i Stockholm knappt tio miljarder per år, för att år 2008 vara uppe i nästan 10 000 miljarder.
Det är en skam att livets nödtorft och mänskligt arbete beskattas hårt, medan värdepappershandeln
slipper undan helt.
2. Varför ska vi förlita oss på en ”vetenskap” som nationalekonomin med sin oförmåga att förutse och
förebygga krascher i ekonomin? Näringslivet har fått ett avgörande inflytande över undervisning och forskning i ämnet nationalekonomi. Ekonomin ska beskrivas korrekt, inte som partsinlagor. Ta därför bort ämnet från handelshögskolorna. En omläggning av undervisningen i samhällsekonomi  görs samtidigt på övriga högskolor och universitet.
3. Ekonomi och politik berör alla. Därför ska hela svenska folket via folkbildningen ges möjlighet att vara med och utforma den ekonomiska politiken.

Jan-Åke Blomqvist, ekonom och folkhögskollärare