I Storbritannien strejkar anställda på oljeraffinaderiet i Lindsey i norra Lincolnshire. De protesterar mot att ett utländskt företag vann en upphandling och sedan anlitar italienska och portugisiska arbetare. Enligt de strejkande jobbar den utländska arbetskraften för lägre löner och de brittiska arbetarna har inte ens haft möjlighet att söka jobben.
– Regeringen tycker att det räcker med att den utländska arbetskraften garanteras lagstadgad minimilön, säger John Monks, Europafackets generalsekretare, enligt LO-tidningen. De som jobbar på oljeraffinaderierna tjänar två – tre gånger så mycket, enligt kollektivavtal.

Missnöjet i Lindsey kan också kopplas till EU:s utslag i det svenska Lavalmålet, vilket gör det möjligt för arbetsgivare att betala lägre löner och arbetsvillkor för utländsk arbetskraft jämfört med den inhemska.
– Vi kräver lika behandling oavsett nationalitet, säger LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin. Frågan ska diskuteras på Europafackets styrkommitté den 5 februari.
– Utvecklingen i Storbritannien visar att följderna av Lavaldomen nu sprider sig, säger hon.
Det brittiska LO kräver nu att utstationeringsdirektivet ska ses över, det vill säga de regler som gäller för arbetstagare som arbetar tillfälligt i ett annat land. Detta har LO redan krävt.
– Förhoppningsvis kommer den brittiska regeringen också att se allvaret i EG-domstolens domar, säger hon.

Arbetslösheten i Storbritannien uppgår till nära två miljoner och nu sprider sig strejkerna inom energisektorn.
”Brittiska jobb till brittiska arbetare” står det på strejkplakaten. Ursprungligen var det premiärminister Gordon Brown som myntade det uttrycket när han lovade jobb till brittiska arbetare. Något som väckt stark debatt. Främlingsfientliga BNP, har inte varit sena att haka på.
Även inom offentliga sektorn i Storbritannien pågår protester. Nyligen protesterade kommunanställda i Nottingham mot att 800 jobb skulle försvinna.

Inför ett toppmöte med ledare för världens största ekonomier i början av april kommer det brittiska TUC (motsvarar LO/TCO) att anordna en stor demonstration i London. Där kommer demonstranterna att kräva ett slut på de kortsiktiga vinstintressen som fått råda runt om i världen. Vidare kräver TUC anständiga jobb, offentliga tjänster för alla, stopp för fattigdom och ojämlikhet samt en grön ekonomi.
Även i Frankrike pågår det protester.
Jobben inom den offentliga sektorn minskar bland annat på sjukhus och i skolor. Den 29 januari genomfördes en stor strejk i Paris och andra städer.
Bakom den stod åtta fackförbund. De fördömde företag som säger upp anställda medan de fortsätter att ge utdelningar till aktieägarna. Protesten var riktad mot regeringens ekonomiska politik med krav på regeringen att stärka köpkraften genom att skapa jobb, inte skära bort dem. Enligt en opinionsundersökning stödde 69 procent av fransmännen strejken.

I Vilnius i Litauen har fackföreningar anordnat en stor demonstration i protest mot lönesänkningar i offentliga sektorn. EPSU, den europeiska fackliga federationen för offentligt anställda har uttalat sitt stöd.
Och i Tyskland kräver fackförbundet Ver.di att regeringen vidtar en rad åtgärder för att komma till rätta med krisen. Dessutom förvarnar Ver.di om punktstrejker och demonstrationer i samband med löneförhandlingarna.
Tidningen the Guardian spår en våldsam ”vår av missnöje”, speciellt i Östeuropa, där den ekonomiska krisen redan lett till oroligheter i de baltiska staterna, Rumänien och Bulgarien.