Lars-Åke Almqvist är en av tjugo som bidragit med synpunkter på hur välfärden ska bekostas i framtiden i en bok utgiven av SKL, Sveriges kommuner och landsting.
– Det finns en lång tradition att diskutera om resurser som inte finns, i stället för att diskutera om hur de resurser vi har ska användas. Kommunal är ganska ensam om att driva dessa frågor, säger han.
Han berättar att lönekostnaden för personalen är 60 -70 procent i fråga om välfärdstjänsterna. Men det saknas genomtänkta metoder att styra de kostnaderna, så att man använder personalen på bästa sätt.

Kommunal har haft ett projekt, Jobbpusslet, tillsammans med kommunen i Nynäshamn.
– En utvärdering visar att det går att sänka personalkostnaderna, samtidigt som man skapar fler heltider, säger han.
– Det handlar också om att jobba smartare, att samverka mellan yrkesgrupperna, säger han och tillägger att det inte finns några metoder att mäta hur vi använder den samlade arbetstiden.
I ett längre perspektiv är det nödvändigt att diskutera om människor är beredda att betala mer i skatt.
– Man måste också vara öppen för att göra en tydligare gränsdragning när det gäller vad samhället ska stå för och vad den enskilde ska vara beredd att betala.

Hur vård och omsorg ska bekostas rådde det delade meningar om i en paneldebatt, som ägde rum hos SKL i samband med att boken lanserades. Ann-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja, kunde tänka sig en viss skatteökning medan tankesmedjans Timbros lösningar är fler privata aktörer med profitintresse och privata sjukvårdsförsäkringar.
Författaren Åsa Moberg kritiserade psykvården. Den är enligt henne inte behovsstyrd och dåligt organiserad. Miljontals kronor slängs ut på felaktig vård, tyckte hon.

Medan utredare Thorbjörn Larsson, pekade på det allt växande intresset för privata sjukvårdsförsäkringar, som bland annat LKAB slutit för sina anställda med Metalls goda minne. Det handlar om förändrade värderingar i samhället.
I boken är han övertygad om att den privata sektorn kommer att växa, men att det blir fel om marknaden, såsom riskkapitalister, i avgörande grad får bestämma den framtida utvecklingen.
Landshövding Bo Könberg (FP) bröt av från mängden genom att optimistmistiskt förklara att han inte såg några stora framtidsproblem när det gäller välfärdens finansiering. Han förklarade att han var anhängare av en offentligt bekostad vård.

Tjugo samtal om välfärdens finansiering är en bok utgiven av SKL, Sveriges kommuner och landsting.
Välfärdstjänsterna har från 1980 till 2005 ökat med 50 procent. De närmaste 20 åren kommer vår befolkning att öka med drygt 800 000 invånare, varav endast 15 000 kommer att vara i arbetsför ålder.
Åldringarna blir allt fler medan de som ska försörja den icke arbetsföra befolkningen blir allt färre.
Frågan blir då hur man ska bekosta välfärdstjänsterna.