”Unga pratar jobb – inte a-kassa”

I helgen håller socialdemokraterna konferens i Västerås. De kallar det framtidsdagar och även om partiets jobbpolitik inte ska diskuteras i helgen är det väl kanske där socialdemokraterna har mest att bevisa framöver, för att partiet själv ska kunna se en ljus framtid.

Om någon månad ska rådslaget för jobb presentera den nya jobbpolitiken. En av rådslagets ordföranden är Luciano Astudillo, passande nog ofta kallad partiets framtidsman. Han har suttit i riksdagen för socialdemokraterna sedan 2002.
När Aftonbladet i december fantiserade ihop en s-v-mp-regering tilldelade de Luciano Astudillo posten som arbetsmarknadsminister.
– Vi kan inte slå oss till ro och diskutera ministerposter, det kan ju bli Littorin i fyra nya år, om han pallar det… Men jag är tacksam över att kunna vara med och påverka den kanske viktigaste frågan av alla – jobbpolitiken.
Frågan om hur ny politiken kommer att bli på arbetsmarknadsområdet gillar han inte riktigt.
– Lite konspiratoriskt tror alla att det handlar om att vi ska gå mer åt höger och att vi ska ställa mer krav. Men socialdemokratisk förnyelse handlar om att återta positionen att stå för arbete åt alla och full sysselsättning. Väljarna ska känna att nu är socialdemokraterna tillbaka där de ska vara.

Luciano Astudillo pratar om en aktiv arbetsmarknadspolitik som motsats till vad socialdemokraterna fört tidigare: då han menar att det var för mycket förvaring och för lite utbildning. S måste självkritiskt erkänna att det var dåligt.
För att människor som står långt ifrån jobben ska komma in på arbetsmarknaden vill han se subventioner som påminner om de gamla anställningsstöden och plusjobb:
– Plusjobben var väldigt bra, det var synd att vi inte kom på den insatsen tidigare. Det gav människor möjlighet att visa vad de gick för på ett ställe där de behövdes.

När den borgerliga regeringen införde deltidsbegränsningen på 75 dagar i a-kassan var kritiken från socialdemokraterna hård. Trots att de själva ville genomföra just det förslaget i budgetförhandlingar med miljöpartiet. Och trots att det i de skuggbudgetar som s nu lägger finns med ett förslag om deltidsdagar även från deras sida. Även om de vill utöka antalet dagar till 100.
Om s-kritiken varit ohederlig vill Luciano Astudillo inte svara på:
– Det jag kan säga är att det system som fanns skapade en ohelig allians mellan den deltidsstämplande, arbetsgivaren och arbetsförmedlingen som på något vis var en bra lösning för alla. Det vi diskuterar i rådslaget är att offentliga arbetsgivare måste gå före och erbjuda rätt till heltid. Vi vill att heltid ska vara normen, det är en viktig viljeinriktning.

Rådslaget kommer att föreslå att avgiften till a-kassan sänks. De vill också skrota systemet med arbetslöshetsavgift (där arbetslösheten i en a-kassa påverkar avgifterna i densamma).
Att LO-kongressen i somras beslutade att LO inte accepterar en bortre parentes eller avtrappad ersättning i a-kassan har rådslaget inte lyssnat till. Astudillo säger inte att de vill ha en bortre parentes men talar om ”en dörr ut ur a-kassan”, vilket i praktiken betyder samma sak.
– Vi pratar om någon form av dörr ut från a-kassan, det kan handla om att man efter en tid får förstärkta insatser eller förstärkt utbildning.
Och efter den tiden blir det en annan ersättning?
– Ja, det blir det ju.

Ungdomsarbetslösheten skenar i Sverige och från borgerligt håll muttras det om att LAS-reglerna (sist in först ut när det blir uppsägningar) missgynnar ungdomar. Luciano Astudillo håller inte med. Flexibilitet handlar inte om LAS-regler.
– Det finns andra sätt att stimulera rörlighet. Insatserna kan vara mindre repressiva och istället mer stimulerande. Det kan handla om reseersättning eller flyttbidrag för att öka den geografiska rörligheten.
När det gäller hela arbetarrörelsen – både det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen – måste det till ett skifte i både ton och tanke. Luciano Astudillo talar om att komma i samklang med sin samtid.
– Träffar man ungdomar talar de inte om a-kassan. De bryr sig inte om a-kassan. De är intresserade av jobb, av att få ett arbete. Jag är bekymrad inför 2010. LO ställer krav på vad en socialdemokratisk regering måste göra först när vi har vunnit valet. Det gör mig mörkrädd och orolig, vi är inte där än, vi har inte vunnit det valet. Det är dags att förstå att det är mycket som står på spel.

När det gäller fackföreningsrörelsen, eller ”facket” som Luciano säger där vi sitter i hans lilla halvstökiga arbetsrum i riksdagen, så tycker han att den behöver återuppfinna sig själv och de värden den står för. Han tycker att facket behöver bli mer av en förändrande kraft i samhället. Idag erbjuder de bra försäkringar och möjlighet att hyra sommarhus billigare, men facket kan inte bara syssla med försäkringar, menar han.
– Jag tror att facket behöver ett generationsskifte. Nya ledare och nytt tilltal. Det låter fluffigt men det är viktigt. Baksidan av den facklig-politiska samverkan har blivit att man alltid haft socialdemokraterna att räkna med. Jag tror att facket måste fundera över hur man lyfter politiska frågor på ett annat sätt, frågor som inte direkt behöver röra arbetsmarknaden.

Som exempel ger han frågan om jämställdhet, som Kommunal kunde driva på ett mer märkbart sätt. Han tycker att Kommunal kunde överraska – att Ylva Thörn gick ut och pratade om sexualiseringen av unga tjejer. Att hon tar upp frågor som berör både medlemmar och andra, för att visa att facket vill något, att facket vill förändra.
– Ibland handlar det för mycket om att man vill försvara sina system. Jag har i diskussioner med fackliga företrädare mött attityden att ”så här är det och så har det alltid varit” och vem känner sig välkommen då. Det har med tonen att göra. Vi måste våga ifrågasätta och diskutera även om vi inte har alla svaren. Och man måste kunna diskutera sådant som man kanske inte tycker om från början.