Kicki vill vara en trygg bas för barnens äventyr

Termometern i Heden visar minus två och snart är alla barn ivrigt     sysselsatta med att bygga snöhus, rulla snöbollar, åka pulka och stjärtlapp. Ja, alla utom lilla Arvid som upptäcker vintern för första gången. Snön klumpar sig under hans fötter och han sitter mest och smakar på den vita nederbörden.
– Vi försöker vara ute så mycket det går, alla årstider, berättar Kristina. Barnen tycker om att leka ute och det är mysigt att fika varm saft eller choklad ute såhär på vintern.
För två år sedan fastnade en kille med tungan när han slickade på släpvagnen, det avskräckte tydligen alla, för sedan dess har inget barn kommit på den idén! Kicki skrattar åt minnet och stegar traktorspår med Tilde.

13.29 – Mera blått! Ljusstakarna är färdiga och barnen fortsätter med teckningar.

Hon är en av fyra dagbarnvård­are i Boden och har normalt fem barn i sin grupp, men idag är de sex.
– Vi hjälper varandra när någon är ledig eller sjuk, och träffas ofta så att barnen lär känna varandra och de andra dagmammorna. ”Kulan” är vår gemensamma grupplokal där vi ses en gång i veckan.
Hon beskriver sitt hem som bas och utgångspunkt för ut­flykt­er till skog, bibliotek och lek­plats. Den trygga hemmamiljön med mindre barngrupper tror Kicki är en stor anledning för föräldrar som väljer dagmamma i stället för förskola.

Många näsfräsningar och ett par pulkkrockar senare är det dags att gå in för lunch. Dagbarnvård­are Inga-Lena har kommit på besök och nu är tio barn med rödrosiga kinder samlade vid bordet.
– Måste man äta upp all mat om man vill ha en lillasyster? undrar Kevin och mumsar på Kickis hemkokta lingonsylt.
Efter maten sätter Kicki på lugn musik, det är dags för de minsta att sova. De större barn­en plockar fram djur och dockor i lekrummet. Alla utom Maj­son, som sitter kvar vid matbordet och tittar dystert på den alldeles för stora hög morötter han lagt på tallriken.
Nu kan man andas ut lite, säger Kicki med ett skratt när allt är undanplockat och morots­hög­en slängd i komposten.
– Efter lunch plockar jag ofta fram mitt kontor.
Hon lyfter upp en bunt papper och mappar på köksbordet, och berättar att hon har en mapp för varje barn där hon samlat teckningar och annat under åren.
– Barnen får rita ett självporträtt varje år, och så har jag några enklare övningar för att se hur de utvecklas. När de slutar får de mappen med sig.

14.39 Kicki förbereder mellis till en liten skara sömniga små.

Röd, grön, gul och blå färg blandas snabbt ihop till en brun sörja. Alla barn är samlade vid köks­bordet för att måla sina ljustakar av stelnad trolldeg.
– Vaxduken är en bra uppfinning! Och disktrasan, den använder jag till allt och byter varje dag! säger Kicki och strör glitter över några kladdiga granar, tomtar och hjärtan.
Det går inte att ta miste på den kärlek som finns mellan Kicki och barnen.
– Vi kommer varandra väldigt nära, berättar hon och kramar om en trött Ida som smugit sig upp i hennes knä. Egentligen blir man nära hela familjen. Jag har ofta hand om flera syskon från en familj, och det händer att barn som slutat hos mig kommer för att fika och visa vad de gjort i skolan. Det blir man glad av!