Ja, det finns några andra små detaljer i barnuppfostran, som medmänsklighet, respekt, läxläsning, passa tider och lite annat smått och gott.

Men man ska inte förringa betydelsen av regelbundna vanor och att börja dagen med en ordentlig frukost, inkluderande en rejäl kopp alzheimerförebyggande vanligt bryggkaffe!( Eller för den delen avsluta dagen med lite tandtråd, denna tråkiga syssla som dessvärre är så nödvändig – och även den kan förebygga exempelvis hjärtkärlsjukdomar, eftersom det som hamnar på tråden annars kan sätta sig i kärlen! Tänk vad man lär sig genom televisionen.)

Nu gillar bara halva familjen gröt, men själva principen att goda vanor och regelbundna sådana gör livet lite lättare är en insikt som det talas allt mer om (även om jag själv inte heller tänkte så mycket på saken när jag själv var yngre…).

Kroppen älskar vanor, regelbundna vanor hjälper mot allt nästan, skriver Svd.se (23 januari 2009) och intervjuar livsstilsprofessor Maj-Lis Hellénius, professor vid centrum för allmänmedicin vid KI.
Det där med Skalman (i Bamse) och hans mat-och-sovklocka som ringer med jämna mellanrum är helt enkelt rena rama nödvändigheten för att undvika hjärt-kärlsjukdomar, stress och till och med depression. Regelbundna vanor förebygger bland annat förstoppning, fetma, sömnsvårigheter, förvirringstillstånd, karies och urininkontinens (!).

Om detta bara gick att på något vis förmedla till de unga människor som tror det är bara att köra på utan bränsle när kroppen behöver det (morgon) och kompensera med bränsle när det är dags för vila (kväll). Eller ersätta med en latte (cirka 300 kalorier) i flygande fläng, tillsammans med en  inplastad och tråkig macka som sällan gör magen glad.  Men det är knepigt.

Vi är tyvärr på väg bort från att äta planerade måltider med frukost lunch och middag, meddelar livsttilsprofessorn. Ändå är det viktigare för vikt och välbefinnande att vi äter och sitter ner regelbundet, än exakt vad vi äter. Det finns för jäktade småbarnsfamiljer inte alltid ens tid att laga mat, vilket i sin tur spär på cirkeln av övervikt, dålig sömn och ett arv av oregelbundna vanor med småätande av sockrade produkter och dito drycker.

Frihetens pris kan bli högt för oss vanedjur, säger an annan forskare som diskuterar det flexibla livet i 24-timmarssamhället. Det skapar konflikter och svårigheter att sätta gränser mellan jobb och familj. En gränssättning som kan vara nödvändig för att kunna koppla av, skapa distans, ladda om och må bra.

Nu lever jag inte alltid som jag lär, men jag försöker  och jag märker också skillnad när jag inte gör det.
Exempelvis har jag numera skapat en vana där jag joggar utomhus på söndagarna, och det gör faktiskt att kroppen skickar iväg signaler – ge dig iväg nu! Även när jag inte alls har lust för att det är grått, slaskigt och bakhalt som i söndags. Det fick bli Västerbron fram och tillbaks i stället för vanliga rundan, men bättre än ingenting och jag kände mig betydligt gladare efteråt.

En ung människa i dag sägs förakta ”gammelmedia”, det vill säga tidningar i papper, och har glömt konsten att läsa annat än det som snabbt flimrar förbi på nätet.
I DN redovisar Mats Bergstrand (23 december 2008) forskning om nya läsmönster online, som inte bådar gott.
Vi förlorar vår förmåga att tolka texter och att upprätta de komplexa mentala förbindelser som bildas när vi läser djupt och ostört. Den förmågan kopplas ur på nätet. När vi är uppkopplade digitalt är vi alltså urkopplade mentalt. Jag gillar själv den här digitala världen, men känner också hur man förvandlas till jäktad informationskonsument. Det skapar inte den djupa känsla av välbehag som försjunkandet och läsandet via papper kan ge..

Unga människor är dock rädda för tystnaden, sägs det. Att sitta hemma med en god bok i soffan utan mobil, utan tv, utan musik i lurarna, det är obehagligt för dagens generation.
Kanske är det tur för dem, eftersom det nästan aldrig är tyst någonstans. Fast återigen är det vår gamla stenålderskropp som säger ifrån och kräver natur, en fin utsikt, lite tystnad för att må bra. 

Det ska vara lite lövsus, grönska, frånvaro av bilar, en möjlighet till stilla kontemplation och att ta en rask promenad. Även här finns forskning (se exempelvis SvDs artiklar om naturen i storstan med start 29 december 2008). Ju längre tid man tillbringar i lövskog desto mindre stress upplever man, säger Matidla Annerstedt, läkare och forksare på SLU i Alnarp. Och på Folkhälsoinstitutet presenteras en rapport som framhåller hur viktig tillgången till grönområden och promenadstråk i ett bostadsområde är för hälsan.

Genom att bygga rätt får vi möjlighet att utöva vår vardagsmotion. Det kan spara sex miljarder i sjukvårdskostnader! Avståndet till närmaste park bör inte vara mer än 300 meter, för att vi ska kunna utöva denna för fysik och psyke så viktiga rörelse. Där jag bor finns det ännu lite grönska kvar, som hårdutnyttjas av flanerare, joggare, hundrastare och lekande barn. Den borde vårdas som det viktiga inslag för hälsan den är. Men även här planeras för ytterligare hus och man undrar om det till slut bara ska bli asfalt och betong kvar runt oss.

Statistik från SCB visar att andelen grönområden i svenska tätorter minskat mellan åren 1980 och 2000. Mest minskar de i storstäderna.
Förebyggande planering verkar dessvärre inte finnas på den politiska agendan, i alla fall inte i den stad jag själv bor i, Stockholm. Här byggs tätare än tätt och grönområdena får maka på sig, i synnerhet de små flikar av  otuktad natur som fortfarande finns här och där.. Den urbana miljön har i decennier planerats för bilism, och så verkar det dessvärre också förbi.

Och alla forskningsrapporter till trots är cykling fortfarande något som bara ska äga rum på nåder, medan bilismen alltid får förtur. Det föreslås till och med på allvar att kompensera oss med konstgjorda ”naturljud” för att minska stressen!

Ja, om det är så att det arv vi lämnat till våra barn är ett samhälle som uppmuntrar dem att inte sova när de är trötta, inte äta när de är hungriga, inte vila när de behöver koppla av, inte läsa för att ge hjärnan mentala pauser och stimulans, och inte motionera på ett naturligt sätt i fin natur när de ändå behöver ge sig ut, då är det väl inte heller så konstigt att vi har de problem vi har?