På promenad genom fyra årstider
Och vi går stigen ner
och små taggiga flak
av iskristaller med
former som längtans
ögon bryts av
en ivrigt flödande
vårbäck och höstens
tysta träd står
lutade i vemod
över detta årstidernas
teatermirakel
alltmedan en
ekorre sitter stilla på en
varm gammal sten
och njuter av solen
som sakta går ner
och låter våra skuggor
sträckas ut till
tankar om varats
ständiga märklighet
och mäktighet.