Om så frusen är var kvist
har naturen ej sin skönhet mist
lysande syns rönnens bär så röda
mot vinterns rimfrost vackert glöda

Om så frusen är var sjö
och allt är gömt inunder snö
när mörkret sig över jorden sänker
vinterns vita täcke ett ljus då skänker

Om så frusen är var själ
dagar som ej känns så väl
spirar uti snön till slut
en snödroppe som slagit ut

Om så allt sin mening har
i livet som både ger och tar
ser vi fler sidor utav allt
känns det ej så tungt och kallt