Mammut är en av de största svenska filmsatsningarna någonsin. Och storslaget är det: internationella skådisar, exotiska inspelningsplatser och en historia om vår tid och vår värld.

Gloria från Filippinerna är ”nanny” hos det unga framgångsrika paret Ellen och Leo i New York. Hon tar hand om deras sjuåriga dotter, föräldrarna jobbar. Samtidigt på andra sidan jordklotet, längtar Glorias egna barn intensivt efter sin mamma. När ska hon komma hem, med pengarna som behövs för att bygga färdigt det nya huset? Till slut tar hennes äldste son, 10-årige Salvador saken i egna händer.

I samma veva ska Leo på affärsresa till Thailand, där han oundvikligen kommer i kontakt med sexturismen och allt vad det innebär med barnen som dess största offer. Allt flätas samman till en mäktig sorgesång över tillståndet på planeten jorden. De vuxna i filmen är inte där de borde vara, hos sina egna barn. De tar hand om andras barn, eller andras behov i stället.

Lukas Moodysson väjer som vanligt inte för allvaret. Filmen innehåller på sin höjd en humoristisk scen. Men han balanserar hela tiden på en slak lina, och Mammut gränsar till att bli något för övertydlig.
Fast det är svårt att inte bli berörd. Moodysson vill verkligen säga oss något och det är inte så många som klarar att ro iland en sådan ambition utan att bli patetisk.