Vi sålde våra själar för ej mycket alls
vi tog oss ej ton eller gav hals
oftast talade någon över huvudet vårt
och gjorde livet mer än nödvändigt svårt

Med tiden blev vi tysta nästan stumma
våra ryggar blev böjda, ja nästan krumma
vi hade ej mycket mera till val
än att andra vårt liv godtyckligt stal

Men hoppet vi ändå inom oss bar
att allt en helt annan vändnig tar
till slut skall det komma en helt annan dag
då vi kan ta ordet och säga ”detta vill jag”