Lördagen den tionde januari kunde vi se den största demonstrationen på Stockholms gator sedan protesterna mot Irakkriget 2003. Fler än tolv tusen deltagare fyllde Sergels torg i en manifestation som riktades såväl mot Israels ambassad som mot regeringens flathet i frågan. Protesterna var många både runtom i Sverige, Mellanöstern och i hela världen. LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin sågs bland demonstranterna, och det är självklart att fackföreningsrörelsen bör visa sin solidaritet i detta historiska ögonblick. Över 900 har dödats och tusentals skadats i Israels ensidiga krig mot Gazas befolkning.

Ändå finns det anledning att ifrågasätta LO:s strategi i den internationella solidariteten. Vår styrka som fackförening är vårt stora antal och vår gemenskap, och om det vi manifesterade i lördags och det som LO-ledningen skriver i sitt uttalande den sjunde januari ska bli verklighet måste vi använda oss av den styrkan.
LO borde med sina miljoner medlemmar och hundratusentals aktivister stå i fronten för mobilisering till och planering av protester i hela landet mot imperialismens blodtörstiga härjningar i Mellanöstern. Om LO i Sverige likt Oslos kollektivtrafikpersonal i lördags vågade sig på en politisk strejk mot Israels krig, om så bara i några minuter, vore det en kraftfull markering till såväl makthavare som arbetare och deras organisationer runtom i världen.

En sådan protest skulle kunna samordnas med Histadrut (LO i Israel) och pgftu(palestinska LO).
LO-topparna sätter i uttalandet sitt hopp till EU och FN. Ett FN som stundom styrs av Usa-imperialismen, stundom fullständigt vingklipps av den. Och ett EU vars Lissabonfördrag som nyss klubbades igenom i Sverige med LO-topparnas goda minne, blir den första konstitution som grundlagsbefäster krigsupprustning!
LO söker i båda fallen lösningen på konflikten i fel världsdelar. Lösningen på konflikterna är varken amerikansk eller europeisk, och den kommer inte att skänkas uppifrån.

Samtidigt som protesterna i hela världen ägde rum har tiotusentals araber och judar demonstrerat tillsammans i Israel. Dessa protester visar att det Mellanöstern vi önskar oss är möjligt – där folket enas oavsett gränser, etniciteter och religioner. Ett enande som inte baseras på att stödja den ena eller andra överklassen eller stormakten, utan på det gemensamma intresset arbetarna och deras familjer har i hela regionen – social och ekonomisk rättvisa, religions-, yttande- och föreningsfrihet, fri rörlighet över gränserna och demokratisk samhällskontroll samt nedrustning av samtliga anfallsarméer.

Sätt nu kraft bakom orden LO, ta initiativet till kampen för ett fritt Palestina! Organisera demonstrationer och politiska strejker mot massakern i Gaza!

Bilbo Göransson,
Sektion 28 Stockholm