En septemberkväll i 2000-talets Malmö samlas ett gäng hamnarbetarkompisar till herrmiddag på en balkong på gamla Väster i Malmö. Det är Donald, Stravinskij, Fjorton, Norrköping, Kocken, Kjell-Erikus, Jins Visslare och berättarajaget. Alla har varit, eller är medlemmar i Svenska Hamnarbetareförbundets avdelning 30 i Malmö. Deras samtal och minnen utgör ramberättelsen till denna pratsamma och diskussionslystna roman som andas en stor kärlek till ord, litteratur, politik och framförallt hamnarbetare.

Närvarande finns även en bortglömd författare: Gösta Larsson, (1898-1956), vars debut Our Daily Bread (1934) behandlar tiden kring storstrejken i Malmö 1909 och attentatet mot de engelska strejkbrytarna i hamnen. Vem var Gösta Larsson och varför skrev han på engelska? Berättelsen är en röd tråd i denna infallsrika, inspirerande text, som rör sig så nyfiket mellan det stora och det lilla, med associationer bakåt och framåt i tiden. Orden svallar, knuffas och kramas, hotar ibland att dränka en, hittar oväntade kompisar och tar djärva skutt.  De inskjutna parenteserna och bisatserna är många och underhållande, ofta små historier i sig. Det är fantasifullt och energirikt, sällan tråkigt, men ibland lite tröttande.

In kommer Ekelundska favoritförfattare ihop med antika filosofer, som Epikureus, den förste ABF-aren, och franska språkfilosofer som Jacques Derrida. Revolutionärer som Lenin och Robespierre kikar fram. Pol Pots skräckvälde i Kambodja lyfts upp och ungdomshjälten Jan Myrdals gloria ramlar av. Kvinnorna lyser helt med sin frånvaro, även bland fotnötterna, och jag måste erkänna att det stör mig. Det är rätt förvånande.
Ekelund hänvisar inte ens till arbetar- och malmöförfattaren Mary Andersson, som skrivit en utmärkt bok (Maria och Amalthea 1988) om just den konflikt, som är en del av denna romans tema.

I stället förekommer han eventuella kritiker genom att raljera med en fiktiv genusvetare, ett avsnitt som inte tillhör bokens bästa. Böcker ska förstås inte skrivas med jämställdhetsglasögon som ledstjärna, men efter många timmars herrmiddag kan man ändå inte låta bli att undra: Var är brudarna?