Här är vinnarna och deras tips:

Signaturen Sover mindre:

Vakna tidigare

 Ett väldigt enkelt sätt att minska på stressen är att gå upp 15 minuter tidigare på morgonen. Dom 15 extra minuterna innebär att du slipper börja dagen med att skynda dig.

Signaturen Kattvännen:


Inre stress

 HEJ! Jag är 45 år och har extremt lätt för att jaga upp mig, mest till det inre. Tror att det är sviter efter mitt allra första jobb på äldreboende, där jag höll på att bränna ut mig. Nu för tiden tar jag lättare på saker och ting, och kopplar av med bl a yoga och skogspromenader. Men nu har jag just upptäckt den ryska spikmattan. Ligger på den en kvart varje morgon, och värk och spänningar försvinner på en gång! Min Ibumetinkonsumtion har minskat till noll.

Signaturen Mika:

Möte med mig själv!

Jag bokar möte med mig själv, varje dag finns tid avsatt för avslappningsövning, mental träning eller meditation. På ytterdörren finns en skylt: JAG VILL INTE HA OVÄNTADE BESÖK! Jag stänger av mobilen. Jag lider av sjukdomen fibromyalgi, som jag delvis förvärvade genom att ställa alldeles för höga krav på mig själv i ett skede av livet då självkänslan var låg. För att inte förvärra värk och trötthet är inbokade möten med mig själv A och O! Riktiga vänner accepterar att jag är onåbar ett par timmar per dag, andra mindre förstående grymtar och vräker ur sig ”men för fan, försök vara lite flexibel och inte så jävla fyrkantig!” Men det örat lyssnar jag inte på..! Stress är faktiskt inte farligt om du ser till att det finns utrymme för återhämtning, gärna flera korta pass flera gånger per dag! Att tänka ”vila ska jag göra till helgen eller på semestern” – det är detsamma som att beställa migrän eller andra åkommor! Att tänka ”vila får jag göra i graven” är detsamma som att beställa en för tidig död… Så lyd mitt råd och skriv in i planeringskalendern MÖTE MED MIG SJÄLV – gör det NU!!!

Signaturen Maskrosen:

Efetr natt skapas en ny gryning

Jag är en människa på 48 år och arbetar på sjukhus sen 20 år tillbaks som usk och msk. Genom att hjälpa medmänniskor/patienter har jag kunnat hjälpa mej själv oxå. Att ge har varit att få många gånger. Empatin har stärkts och förståelsen för hela människan inkl förståelsen för mej själv har ökat. Och jag är inte lika sträng och hård emot mej själv som förr. Har en tuff traumatisk bakgrund och vet vad oro ångest och stress kan ställa till med i livet.
Försöker att jobba med mina tankar genom att skriva dagbok fria texter dikter medmera. Försöker gå fram lugnt i tillvaron så jag klarar gå snabbt när detta krävs. Ser till att jag får tysta stunder ett par ggr i veckan. Att bara få vara i tystnaden med mej själv och utan all information som väller fram och intryck. Försöker att inte få in dålig energi på min”mentala scén” och ta tag i problem direkt och fatta mod istället för att”svälja ner” och låtstas att dom inte finns. Tufft men gör gott på mej tillslut.
Ser det lilla fina glädjande i tillvaron och påminner mej själv då och då om att vara tacksam trots allt.
Värnar sömnen vilan återhämtningen. Skrattets läkande kraft och glädjen i mötet med mej själv och andra. Promenerar och slänger mkt tankeskräp i diken. Och berättar ofta och gärna för nära och kära hur mycket jag älskar dom och kramas mycket.
Lärt mej säja NEJ och inte va fröken duktig. Som tar på krafterna. Och intalar mej själv ofta att jag duger som jag är med mina fel och brister oxå. Och att jag kan vara med och påverka om solen skall åter lysa inom mej efter såväl storm som regn härjat. Och så lyssnar jag på musik och ser film och teater som jag blir glad av och får skratta. Och att be om hjälp när den inre smärtan tar tag och stressen blir som ohanterlig. Det är en styrka och också gråta och visa
sin smärta. Men påminna sig själv att efter regn kommer sol och det man inte dör av stärker en som människa. Kris är också utveckling även om man inte tror detta medans den pågår inuti. Tiden läker ingenting,men det är vad man gör av och i tiden som räknas. Och försöker se lösningar istället för hinder. Och att vara snäll emot sig själv vid misslyckande. Man kan inte lyfta hela berg men sten för sten.

Signaturen CL:


Mitt sätt att hantera oro & stress

Hej jag är en kvinna 43,
Jag har haft 2 stycken depressioner det var mycket oro och ångest förr kunde jag inte tala om det men nu kan jag det.
Mina depressioner kom efter en mycket allvarlig motorcykelolycka.
Efter min olycka så pepprade min man mig och sa att om jag kunde gå och vara med andra människor så skulle vi åka till Thailand hela familjen.
Det var min räddning just då.
Tyvärr så när vi var i Thailand så kom Tsunamin men vi var ganska förskonade inget hände oss men man tyckte synd om alla som drabbades illa av det.
När vi kom hem så ville jag inte prata om det eller titta på bilder .
Men nu kan jag göra det.
Nu ska jag tala om mitt redskap som jag tar till när jag stressar eller blir orolig över något.
Vi bor i hus med en väldigt liten trädgård det är mest stenbelagt och inga rabatter skönt.
Jag har skaffat mig krukor det är avkopplande att hålla på med blommor och så har jag och min man skaffat en underbar kryddträdgård, dofter stimulerar hjärnan på ett mycket bra sätt.

Jag brukar gå ut där när jag jagar upp mig för då kommer det stress som ett brev på posten.
Vi har också skaffat en liten hund som jag kan gå ut och gå med rullatorn det är också ett sätt att skingra tankarna man blir glad av att vara med hunden.
Dom rekommenderade mig detta när jag låg på Rehab. Men det var min underbara man som gjorde slag i saken och skaffade hunden.
Jag hoppas att detta kan vara andra som kan ta del av mina tips.
Jag har märkt att regelbundna rutiner minskar stress.

Hoppas någon kan bli hjälpt av mina tips.

 

Grattis till er alla fem! En träningströja kommer med posten.