I april var jag i Pennsylvania och skrev en del reportage om gräsrotskampanjen för Barack Obama:

– Facklig kamp mot McCain
– Cynthia – uska som gillar Obama
– Janets radioshow hjälper USA-facken att nå ut

För att få koll på vad som var på gång i delstaten registrerade jag mig på Obamakampanjens hemsida. Och sen dess får jag mail med jämna mellanrum.

Det handlar om utspel, Obamas egna och mot McCain, de vill att jag ska skänka pengar, komma på evenemang, prata med mina grannar om att rösta, arbeta för kampanjen.
Härom dagen ville de att jag skulle fråga min chef om jag fick ledigt från jobbet på valdagen tisdag 4 november, för att istället vara ute och knacka dörr och ringa samtal för att få iväg de sista soffliggarna till valbåsen.
Det här valet behöver inte handla om tv-reklam eller nyhetsinslag eller opinionsundersökningar. Det kan avgöras av att just jag är ute och pratar med andra väljare. Så försöker de locka med mig ut i kampanjarbetet.

Den stora skillnaden mot i Sverige är att de tar emot mig precis som jag är, utan att egentligen ha en aning om vad det är jag för fram när jag knackar dörr. Kontrollbehovet är släppt för länge sedan, här tror man att ett budskap från en mun till en annan faktiskt överträffar en smart kampanjstrategi (det är väl det som är den smarta kampanjstrategin).
Jag behöver inte vara drillad och skolad i politiken. Poängen kanske rent av är att jag inte ska vara det.