Någon som hörde när jag sade att vi inte har politisk reklam i svensk tv inför våra val trodde att jag skojade. I USA går den inte att komma ifrån.

I New York är den inte så påträngande. Det är så självklart att demokraterna vinner i den här delstaten så att annonsera är detsamma som att kasta bort pengarna.
Annat var det i North Carolina där det fortfarande är så gott som jämnt lopp mellan kandidaterna. Där sändes inslag efter inslag efter inslag med politisk propaganda i varje reklamavbrott.

Ska man vinna ett val i USA räcker det inte med att ha idéer eller ett politiskt program. Man måste ha pengar för att föra ut sitt budskap.
(Detsamma gäller i Sverige även om det inte är i samma utsträckning. LO-förbunden ger ju till exempel pengar till socialdemokraterna. Om den amerikanska fackföreningsrörelsens stöd i det amerikanska valet kommer det en artikel här på ka.se de närmaste dagarna.)

Barack Obamas kampanj drog in 150 miljoner dollar bara under september. Gångra det med åtta och du får en summa som är i närheten av det egentliga kronvärdet.
John McCain har i sammanhanget endast haft 84 miljoner dollar att göra av med under hela sin valrörelse. Han tackade nämligen ja till statligt bidrag till sin kampanj, och förlorade därmed möjligheten att samla in egna pengar.
Strax därefter meddelade Obama att han skulle samla till sin egen kassa.

För det är antingen eller som gäller, antingen får man ett fastställt bidrag eller så samlar man in egna pengar.
Barack Obama har så mycket pengar till sitt förfogande att han inte verkar veta vad han ska göra med dem, hur han ska göra av med dem. Inne i ett tv-spel (eller hur det uttrycks) finns det Obamaannonser längs med ett racerlopp. Alltså, annonstavlor inne i ett tv-spel.

I kväll onsdag, har Obamakampanjen köpt 30 minuters sändningstid i tre av de största amerikanska tv-kanalerna (CBS, NBC och Fox). Trettio minuter. Vad som ska visas återstår att se.
När det skrivs om hur mycket pengar Obamakampanjen samlat in handlar det oftast – i princip alltid – om hur lyckat själva upplägget är. Vad bra det går och hur han lyckats aktivera gräsrötterna. Många mindre donationer på 50 dollar stycket kan bli mycket pengar om väldigt många ger.

Och jag säger inte att det inte är en bra grej, för det är det. Men…
En tanke som inte kan låta bli att dyka upp varje gång jag läser om Obamas mångmiljonsatsningar på tv-reklam är; Tänk om det vore tvärtom.
Vilket liv det hade varit. Så orättvist.
(Och här tänker jag främst på den svenska debatten eftersom hela systemet med kampanjpengar och reklam är mer speciellt i svenska ögon).

Tänk om Barack Obama godhjärtat hade tagit emot det statliga bidraget och avstått från att samla in pengar på egen hand medan McCain fått kampanjkistorna fyllda av donationsdollars.
Hela systemet hade framställts som helt galet. Nu är det istället beundransvärt.
Och tro mig, det är faktiskt någonting att fundera på även om jag personligen är glad att det är Obama och inte McCain som haft resurserna på sin sida.