Blev AP-fonderna dessutom självständiga, regionala och lokala, skulle hela Sverige få en chans att leva vidare.

Finansmarknaden har kraschat, det kommer att påverka oss alla väldigt mycket. De som har orsakat kraschen, går fria med sina fantasilöner trots total inkompetens. Ingen vet i dagsläget, hur det ska gå. Huvudorsaken till kraschen är de sista 25 årens vanvettiga börsspekulation, i syfte att tjäna pengar på pengar genom passivt ägande. Pengarna på finansmarknaden har inte någon som helst koppling till verklig produktion längre. Denna gång är det så allvarligt, att vi måste gå till botten och analysera det ekonomiska systemets totala misslyckande.

Det ekonomiska systemets och de multinationella storbolagens drivkraft är att kortsiktigt maximera profiten. Vad effekterna blir långsiktigt, struntar de i. Anställda vill å andra sidan ha bra arbetsmiljö, ett tryggt jobb som det går att försörja sig på samt en rättvis, social välfärd. Det är alltså totalt skilda intressen.

Innan börserna störtdök, har vinsterna från finansiella transaktioner sedan 1990-talets mitt, varit tio gånger högre än vinsterna från traditionella storbolagens kärnverksamhet. Det har medfört, att även traditionella storbolag har satsat på spekulation i hopp om snabba profiter. Av t.ex. Telias och Ericssons vinst 2007 kom nästan en tredjedel från spekulation. Finansiell spekulation strider mot marknadsekonomin, som måste bygga på verklig produktion av sådant som folk behöver.

I det ekonomiska systemet ligger inbyggt att pengar och ägande hamnar i allt färre händer. De redan stenrika blir allt rikare. Idag styr 500 multinationella storbolagskoncerner och dess direktörer över världsekonomin. De bestämmer över investeringar, patent, produktion, distribution osv. Även det strider fullständigt mot marknadsekonomin, som bygger på en fungerande konkurrens. Vilka de 500 är, kan man se på www.fortune.com. När företag blir jättar, blir de anonyma, vilket ger utrymme för direktörerna att handla oetiskt utan socialt ansvar. Det ekonomiska systemet lämnar alltså fältet öppet för girighet och habegär.

Politisk demokrati är självklart något mycket bra för människor. Men politisk demokrati fullt ut förutsätter ekonomisk demokrati. Därför måste systemet med nästintill monopolliknande multinationella storbolag brytas ner, eftersom det i grunden skadar marknadsekonomin och den ekonomi vanligt folk är beroende av. Detta görs inte i rappet. För att det ska kunna ske, måste folkligt ägda institutioner flytta över kontrollen av investeringsbeslut, patent osv. till arbetande människor och grupper. En sådan folkligt ägd institution är våra AP-fonder.

Idag är en stor del av pengarna som skyfflas runt på världens börser de arbetandes pensionspengar. Enbart de svenska AP-fonderna har tillgångar på 800 miljarder kr. Placeringsreglerna som antagits av Riksdagen säger, att de fyra största fonderna, endast får äga högst tio procent av rösterna i ett enskilt börsnoterat företag. Därför kan de endast bli minoritetsägare. För att kunna styra över ett börsnoterat företag, måste man ha mer än tio procent av rösterna.

Det är obegripligt, varför inte svensk fackföreningsrörelse kräver att våra pensionspengar flyttas från börsspekulationen till den verkliga ekonomin. Gjordes det, skulle våra AP-fonder kunna bli aktiva, långsiktiga aktieägare i livskraftiga svenska företag. Förmodligen skulle fler jobb skapas, utflyttning av jobb bromsas och skadlig börsspekulation motverkas. Blev AP-fonderna dessutom självständiga, regionala och lokala, skulle hela Sverige få en chans att leva vidare. Det skulle vara ett viktigt steg mot ekonomisk demokrati.

Går man tillbaka till
demokratins vagga, är det samma konflikt då som nu, nämligen den som handlar om ekonomisk demokrati. Människor måste få kontroll över sina arbetsplatser och liv. De privatägda storbolagens dominans i fråga om var investeringar ska ske och vad som ska produceras måste brytas ner. Det är ett gyllene tillfälle att ändra på det nu, när finansmarknaden har kraschat.

Jan-Åke Blomqvist,
ekonom och folkhögskollärare