Sedan 1988 bor jag i Norge. Mitt yrkesverksamma liv kan delas upp i två lika delar,  17 år i Sverige och lika många i Norge. I Sverige jobbade jag först som sjukvårdsbiträde, kontorsbiträde ( postgirot), några år som programmerare på Postgirot och 1979 var jag färdig utbildad laboratorieassistent.

Det är både lätt och svårt att vara svensk i Norge. Lätt för att man alltid har tillgång till svenska teve och radiokanaler, svenska dagstidningar är lätta att få tag på och både bibliotek och bokhandlare har bra utbud av svenska böcker.
I Oslo bor det idag MASSOR av svenskar. Nästan bara svenska servitörer på restaurangerna, svenska expediter, svenska busschaufförer, svenska sjuksköterskor och undersköterskor m.m. Svenskar i serviceyrken är mycket populära, för vi är så goda på service!

Svårt för att man faktiskt är utlänning här utan att egentligen betraktas som det. Man är en sorts utlänning light.
Är det då någon skillnad på en svensk och en norsk arbetsplats. Både ja och nej. En sak som jag upplevde som en stor skillnad var hur man diskuterar sig fram till gemensam lösning på ett problem.
I Sverige pratade och pratade vi, i möte efter möte, och till slut var vi alla överens om vad och hur vi skulle göra.
Här blir ett beslut taget väldigt fort, ofta genom att chefen föreslår en lösning, ingen säger nåt och så är beslutet fattat. Det tog lång tid för mig att förstå att om jag kom med ett förslag på ett möte så blev det ofta uppfattat som att jag ville bestämma.
Men jag har som sagt bara erfarenhet av laboratorier och vill inte uttala mig om andra typer av arbetsplatser.

Men det är det där med koder. Att man som utlänning alltid känner sig lite osäker på vad som egentligen blir sagt, mellan raderna. Kommentarer, miner, antydningar. Man bör inte vara för dominerande, inte för pratsam, inte för öppen. Och vissa personer låter en aldrig glömma att man inte är norsk, det händer också att man får räknat opp för sig typiskt negativa sidor vid svenskarna. Sånt är alltid sårande. Man blir aldrig immun.
Men så får man också ofta höra hur duktiga svenska arbetstagare är och ibland känns det som om man får oförtjänt skryt.

Norgefakta:
Vi har kortare arbetstid, 37,5 timmar i veckan med lunchen inkluderad. En vanlig arbetsdag är alltså från 8 till ½ 4. Enkel lunch, aldrig varm mat till lunchen. Fastän det hade jag vant mig av med innan jag kom hit, så det var inget problem.
Bättre lön än i Sverige men så är det ju dyrare att leva här. En bra sak är att man i decemberlönen bara betalar halv skatt och junilönen är helt skattefri. Det känns som att vinna i lotto lagom till semestern. Numera har vi fem veckors semester, ett års gravledighet med 80% lön.
Sjukpenning från första dagen, 100 % av lönen. Att ligga på sjukhus är gratis.
Högkostnadsskydd på ca 1800 kr/ år. Men bara för läkarbesök och medicinering av kroniska sjukdomar.
Vård av sjukt barn: 10 dagar/ barn och år.