Att tänka på jobbet när man kommer hem är vanligt. Konflikter gör det ännu tuffare.
– Man tar inte tag i problemen förrän det är för sent, säger Ann-Sophie Hansson, Uppsala universitet, som studerat arbetsmiljön kyrkan och i vården i en doktorsavhandling.

Bland vårdanställda har det visat sig att risken är tre gånger högre att drabbas av stress och frånvaro bland dem som inte upplever arbetstillfredsställelse och har det jobbigt hemma. Mest utsatta är ensamstående med deltidsjobb i äldreomsorgen. Många har svårt att ladda batterierna, sover dåligt och hinner inte återhämta sig. Omorganisationer skapar osäkerhet och gör att fler blir sjukskrivna.

I kyrkan är relationsproblemen tydliga, ett skäl kan vara att omgivningen inte accepterar problem i kyrkan.
– Man förväntar sig att folk i kyrkan ska vara särskilt duktiga på att hantera detta. Därför trycker man undan konflikterna och under ytan blir de mer infekterade, säger Ann-Sophie Hansson som är beteendevetare och själv arbetat i kyrka och kommun.

Ofta skapar otydligt ledarskap osäkerhet och stress. För att värna om goda relationer undviker man att ta upp saker, i stället sväljer man förtret. Senare bubblar det upp i korridorsnacket.
Ann-Sophie Hansson tror att konflikterna är ett skäl till att psykosomatiska arbetsskador är vanligare i kyrkan än på andra arbetsplatser. Sjukdagarna är också fler.
Ett annat skäl tror hon är att många har ett stort engagemang och svårt att sätta gränser.
– Man har en tro och övertyg­­else, ett kall att vara till för andra. Men det kan bli för mycket.

Hon anser att
arbetsgivaren har ett ansvar för att ta upp detta på utvecklingssamtal. Men det kan också vara en personlighetsfråga.
– Man ger av sig själv i all oändlighet, ignorerar de egna behoven till förmån för andra. Om man inte ser sina egna behov, är det hög risk för att man hamnar i en utmattningsdepression.
Samvetsstress är vanlig. Många är ”duktiga flickor” och vill ställa upp.
– Man vill räcka till för alla, men armarna är inte hur långa som helst.
Risken att bli utbränd är störst för dem som är mest stressade och upplever liten tillfredsställelse i jobbet. Har man dessutom problem med barnen och ska ta hand om sjuka föräldrar är risken ännu större.

Ann-Sophie Hanssons råd är att ta hjälp av chefen för att se över situationen på jobbet. Kanske behövs samtalsstöd eller en coach. Men som individ har man också ett ansvar, anser hon.
– Vi behöver balans, fundera på den egna situationen. Fund­era på vilka möjligheter du har att ta dig ur både tillfällig och långvarig stress.
Om man blir stressad eller inte beror på hur man hanterar situa­-tionen, man har lättare att bli sjuk om man inte upplever stöd från chefen och familjen och får tid för återhämtning. Då blir det obalans mellan krav och möjligheter, på sikt kan det göra att man blir sjuk.

I kyrkan har många friheten att lägga upp jobbet själv, det kan göra det lättare att förändra.
– Fundera på vad som är positivt och negativt för dig. Bygg på det som är bra, gör något åt det som är dåligt och ta eget ansvar.

Så hittar du balansen

Balanscirklar

Klicka på bilden för stor grafik.

Bilden till höger: Tänk över livet, ta hjälp av att rita tre lika stora cirklar, där de möts i mitten finns jag själv. Fundera över förhållandet i cirklarna.

Gör ett schema. Ta hjälp av ett veckoschema, skriv in vad som måste göras, vad som är kravfyllt, stressar och ger dåligt samvete.

Hur gör andra? Prata med vänner och anhöriga för att få perspektiv.

Bryt vanorna. Fundera på vad tiden räcker till. Prioritera. Frångå den inre checklistan och bryt vanor. Städa efter jul i stället för före.

Så sätter vi gränser i kyrkan - 3 berättar

"I början gjorde jag mycket på fritiden"
Eva-Marie SelinEva-Marie Selin, 51, fritidsledare, Botkyrka församling:
- Man har ett val, jag har varit här i 15 år, i början var det roligt och jag gjorde mycket på fritiden. Men ju äldre man blir, desto visare blir man, man behöver balans mellan arbete och familj. Här vågar vi prata om allvarliga personliga saker, då får man förståelse för varandra och har lättare att ställa upp när det är svårt. Vi jobbar alltid två och två, då kan en gå i väg med en förälder som behöver prata, vi har tystnadsplikt det gör att människor ventilerar svåra saker. Är det riktig kris får vi handledning, djupare problem skickar vi vidare till vår diakon. Vi har chefer som tar hand om personalen och uppmuntrar. Varje onsdag träffas alla, när det är problem försöker vi lösa dem.

"I vår kyrka finns det inga oklarheter"
Tanja ConradssonTanja Conradsson, 34, kyrkovaktmästare, Norsborg:
- Jag är inte rädd för att säga ifrån och jag kan hantera de situationerna. Det går bra om man vet sitt jobb och var gränsen går. Jag har inte tid att lyssna och är inte utbildad i själavård, att ge privata råd undviker jag. Det är bara att säga det på ett snyggt sätt och hjälpa folk till diakon eller präst. I vår kyrka finns det inga oklarheter i arbetet, vi frågar, jobbar i team och är duktiga på att lösa konflikter.

"Jag lägger undan jobbet och tar ledigt"

Charlotta Larsson
Foto: Urban Orzolek

Charlotta Larsson, 47, fritidsledare, Kyrkstugan, Tullinge:
- Mitt jobb är det roligaste jag vet, men familjen är viktigast. Jag prioriterar den, jag lägger undan jobbet och tar ledigt om något av barnen behöver mer tid. Jag håller på med yoga och för mig är det ett sätt att landa i mig själv. I församlingen träffas arbetslaget en gång i veckan, då har vi andlig fördjupning, reflekterar bakåt och ser framåt. Det gör att organisationen mår bra. Här ges alla utrymme att komma till tals, vi försöker att inte sopa under mattan utan kämpar för att tag i saker. Vi jobbar med acceptans, att livet är svårt och att man inte kan påverka allt. Man måste jobba medvetet med att acceptera varandra trots olikheten, den är en tillgång.