Hallå där: David Hult!

– Vi har artistnamn för att det ska vara lättare att särskilja yrkeslivet med artistlivet. Det låter kanske märkligt men vi vill ha det så.

Vad är det som är så speciellt med Danger Avenue?
– Det vi tycker är speciellt är att tre av våra fem gruppmedlemmar arbetar inom vården. Jag är undersköterska sen är det en som arbetar som personlig assistent och så är det en hemtjänstmedarbetare.
– Jag arbetar halvtid och tyvärr är det så att administrationen kring musiken är mer omfattande än själva spelandet. Trots det har jag ingen tanke på att släppa vårdyrket. Jag vill hålla på med båda delarna samtidigt. Det blir en skön kontrast. På en spelning vi hade under Kulturkalaset i Göteborg kom det en hel del äldre människor som vi har vårdat, och det var kul. Det är också många som har reagerat på namnet ”Danger Avenue” bland våra patienter. ”Ni som är så snälla borde väl heta något snällt, som ”Vi Fem”

Har ni skivkontrakt klart?
– Nja, idag får man inte skivkontrakt. Vi har däremot fått ett distributionsavtal som ger oss rätten att släppa skivan. På så sätt behåller vi alla rättigheter till vårt eget material.

Hur länge har ni funnits som grupp?
– Som Danger Avenue ser ut idag har vi hållit på ett år.

Inom vilken genre skulle du vilja placera er musik?
– Jag skulle säga att vi spelar något mellan -60 och -80talsmusik. Vi blandar Beach Boys med Kiss. Det faller sig naturligt eftersom bandmedlemmarna är mellan 19 och 34 år.

Hur hinner du med arbete på halvtid och musiken på mer än heltid?
– Ja, säg det. Jag tycker att det är kul men det krävs en hel del tid och behöver jag mer pengar kan jag hoppa in och jobba en kväll eller natt extra.

Hur ser framtidsdrömmen ut?
– Ja, som för alla andra artister. Man vill kunna leva på det som är det roligaste i livet.