Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, skrev en intressant artikel på debattsidan i SvD om orsak och verkan bakom finanskrisen i USA (svd.se 08/09/27).
Avsaknaden av en nordisk välfärsmodell med socialt skyddsnät, a-kassa och en utbildning som omfattar alla har orsakat den globala finansiella krisen, skriver han.
USA:s modell, med låga skatter, svaga regleringar, stora inkomstskillnader och en minimal välärdspolitik hyllas i otaliga rapporter under de senaste åren och framhålls som modell för världens övriga ekonomier, inte minst den svenska.
Nu när detta recept inte fungerar så är nyliberalerna som predikat ekonomismens evangelium ”tysta så det dånar”, konstaterar han.

Detta togs också upp på ett seminarium som Agora hade i går (dagensarena.se 08/10/02) med det talande namnet ”Finanskrisen – dödskydd till nyliberalismen”, som bland annat tog upp hur många som, inkluderat exempelvis finsnminister Anders Borg, dyrkat den ”fria världens” fria ekonomi.
Låntagarna till huslånen i USA, där det hela började, tillhör ofta en lågutbildad, fattig minoritet. De lockades med fördelaktiga villkor, men när räntan steg så blev det svårt att betala. Och när lågkonjunkturen dessutom gjorde att jobben blev färre så blev det ännu svårare.  Eller om man blev sjuk, och saknade sjukförsäkring. Vilket nyare forskning visar är en av de viktigaste orsakerna till svår fattigdom i USA. Bankerna var stenhårda och tog tillbaks huset direkt. Och karusellen var igång.

Ett annat spännande inlägg (svd.se 08/10/02) kommer från USA-kännaren och DN:s tidigare chefredaktör Svante Nycander.
Han menar att inte bara frånvaron av soiciala skyddsnät förklarar den amerikanska finanskrisen, utan också frånvaron av motkrafter som kan balansera maktfullkomliga ägare, såsom fackföreningar. Detta var en av orsakerna bakom börskraschen 1929 och den följande 30-talsdepressionen. Nycander frågar sig varför det beviljades lån på så osäkra grunder.
Jo, tjänstemännen agerade oproffesionellt av ren och skär rädsla för sina chefer. De vågade inte lita på sina kunskaper utan tog den enkla vägen – risktagande – för att inte själva få sparken.
Fackliga fri- och rättigheter är en av stridsfrågorna inför årets presidentval, skriver han. ”Ett lagförslag i kongressen går ut på att göra det lättare att etablera fackföreningar. Barack Obamana och demokraterna är för. John McCain och republikanerna emot. ”

Ett tredje debattinlägg som kompletterar bilden är kommer från etikforskaren vid Handelshögskolan, Peter Norberg.
Han skriver på Expressens debattsida (08/09/02) om att det är sjuka mansideal som fått börsen att krascha. Risktagandet är en del av den kultur som finanskillarna (för det är killar) på börsen skolas in i via utbildning och jobbkulturer, skriver han.
”Finansmarknaden är ett reservat för unga, aggressiva män, där politiskt inkorrekta beteenden och värderingar såsom styrka och djärvhet gynnas.”
Medan kvinnor är mindre benägna att fuska och ta risker är killarna överdrivet optimistiska.  Resultatet blir kommersiella eliter som isolerar sig och som kan hota befolkningars välfärd och kanske också samhällets sammanhållning.  Kanske är det det här ointresset för risktagande som även gör kvinnliga tyckare rätt frånvarande på denna arena.

Pusselbitarna är intressanta, liksom frågan om medias roll i det här spelet. Vad är orsak och verkan i krisgrubriker om att bankkonton kan tömmas och sparpengars riskerar att förloras härhemma?
Och vad betyder det för oss i framtiden att inkomstklyftorna ökat, att en halv miljon lämnat a-kassan och att kronofogden numera har rätt att sälja din bostad på studs om du inte på tre månader klarar av att betala en låneskuld som förfallit. (Det kan rentav röra sig om falska inkassokrav.)

När Anders Borg, finansministern, säger att girighet orsakar finanskrisen talar han i nattmössan. Det handlar förstås om hur mycket makt vi tillåter finansmarknaden att ha. Och hur mycket trygghet vi ger medborgarna när bubblorna börjar brista.