Publiken längst i söder hörs ljudligt med smittande skratt som får en att lyfta. Min pappa kommer från Kiruna, där är publiken knappt hörbar under själva föreställningen, man undrar om någon sitter kvar. Sen, efteråt, brakar applåderna loss!

I går spelade jag en av mina solo-föreställningar på ett litet Folkets hus någonstans i Sverige. Som vanligt fick jag dubbla känslor.  Jag älskar gamla Folkets hus men blir ofta lika ledsen.
Jag kommer alltid till spelplatsen 3-4 timmar innan för att sätta ljus och placera stolar och bord.  Omklädningsrummet, ”logen”, där jag skulle tillbringa många timmar för uppladdning, röstövningar, smink och kostymbyte,  låg längst ner i källaren, ett fönsterlöst, kallt kyffe, utan dusch. Det luktade mögel…

Det är inte första gången som den omisskännliga doften av förfall trängde in i mitt känsliga näsorgan när jag besökt något av landets anrika Folkets Hus, på någon mindre ort.
Ingen skugga må falla på  alla dessa eldsjälar i teaterföreningarna, som arbetar där, ideellt med det dom tror på, att bjuda på en levande kultur. Men dom har inga pengar till reparationer och installationer.
Det finns inte pengar till nånting.   
Och utan ekonomisk satsning har vi snart inga små Folkets hus kvar.

Borde inte kommunerna ta ett kulturellt ansvar om inte Folkets Hus- föreningen har råd.
Konstnärliga  möten och upplevelser ingår väl i välfärdsbegreppet?  Teatern ger människor möjlighet att reflektera över sina liv, göra världen begripligare. Teatern kan också  fungera som friskvård!  
En kvinna, som har reumatism och en fruktansvärd värk kom för några år sedan till min föreställning VIVAGINA ett par ggr i månaden och skrattade och grät. Hon fick lindring i sin smärta lång tid efteråt.

Nåväl – föreställningen igår blev jättebra  med en härlig respons från alla dom kvinnor som kommit och även dom fyra karlar som  blivit ditsläpade av sina fruar för att ta del av den kvinnliga mystiken!
”Kvinnor och Väder är ju det viktigaste som finns (som jag säger i pjäsen).
Kvinnors historia är skamligt oskriven och vem har läst vädrets historia?  Och vädret pratar alla om. Jag ringer till mamma i norrland: ”Hur mår du?”
”Det regnar.” svarar hon.
Och Vädret bara Är, en Fin dag, precis som kvinnan är Fin eller Klar till Halvklar, Växlande Molnighet, Disig, Dimma med risk för
Tjocka, Blixt och Dunder!”