Ilska till frukost
Vid frukosten i morse satt min man och jag och läste tidningen och talade om det senaste mordet på en ung kvinna. Nathalie. Ytterligare en kvinna som alla tyckte om mördad av en ung man som ingen någonsin kunde tro något sådant om. Ytterligare en tragisk blixt från en klar himmel.
Eller?
Varför lär vi oss ingenting av alla dessa fruktansvärda mord? Varför skrivs det om dem som om de inte hänger ihop?
Även om journalistkåren mer än de flesta är intresserad av nuet och nyheter lever kortare än någonsin så börjar det väl ändå bli uppenbart att alla morden hänger ihop. De har något gemensamt. Det finns ett mönster. De är alla begångna av män mot kvinnor.
Det måste finnas fler gemensamma faktorer!
Vi behöver forskare som sätter samman historierna i alla sina delar och komplikationer, från det första mötet i attraktion och nyfikenhet till det yttersta våldsamma nederlaget.
Vi måste lära oss att upptäcka riskfaktorerna och hur vi kan ingripa och kanske också hindra detta tragiska våld.
Vi vill inte läsa en artikel till som spiller papper och trycksvärta på att upprepa flosklerna; ”hon var ju så söt” och ”han verkade så snäll” sa vi arga och upprörda och avslutade vår frukost.
Min man åkte till jobbet på socialtjänsten för att göra riskbedömning och säkerhetsplanering med våldsutsatta kvinnor och behandling av våldsamma män.
Jag satte genast igång med mitt jobb, att förbereda min föreställning VIVAGINA som bl.a. handlar om övergrepp…
Ilskan är en bra rivstart för att få något gjort.