Diskussionen om FRA-lagen är det senaste vi sett i medierna i vårt land. På nytt väcks frågor om personlig integritet kontra säkerhet, mänskliga rättigheter kontra terrorhot. I Sverige har vi ju också vårt 11 september genom mordet på Anna Lindh.
Något som också å ena sidan väckte hämndkänslor och å andra sidan eftertanke om hur psykiskt störda människor tas om hand i Sverige i dag.
Hämnd eller humanitet – diskussionen hårdnar om inte eftertanken lyckas hindra det. ”Ta humanisten med i båten”, skrev Tage Danielsson en gång.

De onda nyheterna går fort, får stora rubriker och oanade efterverkningar i lång tid. Efter de 3000 döda i New York har 100-tusentals fallit offer i Afghanistan, Pakistan och Irak.
De goda nyheterna syns lite eller inte alls i medierna, kanske för att de består av så små saker som läggs till nya små saker, som tillsammans blir något gott. Att riva ner går fort, men att bygga tar tid. Att döda en människa, eller tusentals, går på ett ögonblick, att bli människa tar ett helt liv.

En god nyhet kanske ni miss­ade. Det blev inga jätterubriker när EU-domstolen ogiltigförklarade beslutet att frysa tillgångarna för de svenska medborgare av somaliskt ursprung, som satts upp på terrorlista. Enligt ministerrådet skulle deras samverkan med den somaliska bankverksamheten Al-Barakat kunna betyda att de bekostat terror­organisationer (eller troligare – skickat pengar till familjen i Somalia). Domstolen förklarade ministrarnas beslut ogiltigt. Äntligen!

Rättsprocesser tar också tid, det handlar om att analysera, bedöma, tolka lagar och samla bevis. Tack och lov för det. Det behövs instanser som inte dömer för fort, som har till uppgift att tänka efter och analysera.
Till och med att bedöma om ministrars beslut är i överensstämmelse med de lagar som är till för medborgarnas skydd mot maktövergrepp. Instanser som prövar även beslutsfattare med de grundläggande mänskliga rättigheterna som norm.
I Sverige talar man ofta om medierna som den tredje statsmakten, men i alla andra länder som den fjärde. Den rättsvårdande instansen, domstolsväsendet, glöms ofta bort som en grund för vår demokrati.

Det är farligt om medier och det allmänna debattläget får domstolens roll. Och även om ministrar får den. Alltför många oskyldiga blir dömda, och alltför få ges rätten att försvara sig.
Så ett varmt tack denna gång till EU-domstolen för påminnelsen om detta. Makt och rätt är inte samma sak.

JA
till fler vuxna i skolan.

NEJ
till livstidsstraff för skolk genom anteckning i betygen.