Erik Winter har funderat klart. I denna bok nummer 10 om den filosofiskt svårmodige och passionerade spanaren vid Göteborgspolisen sätter författaren punkt. Kanske är det därför jag känner mig så berörd? Det är en oerhört stark och välskriven del i serien.
Finalboken lyckas ge läsaren både existentiella tankar om livets mening, i förening med en spännande och kuslig historia om mördarjakt i Vasasatan. Samhällsskildraren Edwardsson begrundar här spritens roll i familjetragedierna. Dialogen är mästerlig, liksom slutet. Ja, bättre kan det knappast bli.
