Hemma är det alldeles knäppt tyst när klockan ringer, till en början lite tyst och sedan stegrande… När jag tittar upp möts jag av ett stort hårbarr som är nerborrat i kudden bredvid. Ser snarare ut som en liten hund än ett barn.

I nästa säng ligger en något större modell och sussar mjukt vidare utan att ha hört klockan. I nästa rum ligger den andra hårbollen som numera är lite mer kortklippt men håret är så tjockt att du inte kan se hårbotten när man delar på håret… Det var tur att han ville klippa sig innan skolstarten eftersom han ser ut som Darth Vader om håret blir lite för långt.

Väcker Viktor som nu är 7 år och ska till skolan, går sen ner för att sätta på havregrynsgröten och äggen. Jo, jag äter det varje morgon oavsett hungerkänsla eller inte. Om jag inte fyller på med tillräcklig energi på morgonen så får jag betala det med sötsug och hunger på kvällen och det vill jag helst slippa.
Oftast ska jag säga är jag rätt hungrig på morgonen till skillnad mot Viktor som inte verkar ha någon koppling till att han behöver få i sig energi på morgonen. Det saknas någon signal mellan huvudet och kroppen tror jag eftersom han kan gå och få en sådan energibrist att han istället mår illa och i princip svimmar.

Det hände nämligen en lördagsmorgon för något år sedan när han hade gått upp vid halv åtta och vi skulle äta frukost runt tio.
Ungen föll ihop avslappnad på soffan, mådde illa och började hulka (han har ett annat beteende vid magsjuka så det kunde vi avfärda) så vi fick droppa färskpressad juice i munnen tills han kunde dricka själv och en kvart senare och efter en smörgås var han på banan igen.

Denna morgon sätter han sig vid frukostbordet direkt och rent mentalt har han bestämt sig för att äta en tallrik mjölk med flingor och en smörgås med skinka. Han har fortfarande inget behov men rutinen vi skapat har lett till ett positivt resultat. Han förstår att han behöver äta frukost.
Det är ett bevis på att med tankens kraft kan du skapa dig den dagen du vill ha och göra det du vill. Du behöver bara bestämma dig.
Även när det gäller förändringen av t ex kostvanorna.

Några minuter senare kommer vår minsting ner gåendes för trappen med hårbollen på huvudet som skymmer hela ansiktet, kudden och ”snutten” under armen och ”tutten” i mun (som för övrigt ska lämnas till tomten i år för att se om det kan komma något stoooort paket).

Frukosten är därmed en central del i fam. Ahlperby och jag är glad att vi den här terminen också kan sitta tillsammans och äta frukost innan dagens aktiviteter tar vid.

Keith Urban sjunger vidare i min I pod… it´s all we´ve been given, so you better start living….days go by!