Barnagråt slår i naken ton
mot Faderns lysande skrud,
Satan ylar i hånfulla ekon:
– Var är Herren, vår Gud?

Sonen minns rädsla och skrik
på Jorden, han känner en fors
av smärta, känner varje spik:
– De små bär mitt kors.

Barnens sorgsna vilja sår
en vacker ängels skepnad,
Fadern stryker hennes hår
och skänker henne levnad.

– Hör ängel, hör din Fader:
den vidrige Satan skuggar,
hans synder sköljs i rader
av människohjärtan, Sugar.

– Hör ängel, hör din Gud:
Satan anfaller med giltiga
bländverk – hans egen hud
smyckar kallt de likgiltiga.

– Hör ängel, hör mitt tal:
Satan skördar sin giftiga
tunga till sina egna val;
han frossar ur de listiga.

– Sugar, hör min varning:
Satan står stramt på vakt
redo att med dråpets sting
polera sin grymma prakt.

Ängeln Sugar glider på vita
vingar över Guds Skapelse,
hon ser blådisig skönhet rita
Jordens lent runda varelse.

Världen roterar i kval där
tanken gör egot till lag,
i den mänskliga själen är
kärleken och hatet jag.

Hon viskar barnets namn
vid kindens bleka hinna –
Sugars kärleksfulla famn
får tårarna att försvinna.

Ur horisontens heta silhuett
hörs Sonen strängt, styrkan
skrämmer Satan på reträtt:
– Sugar är barnalyckan.