”Bedragaren” utger sig för att vara en dokumentär thriller om en ungersk man som antagit olika identiteter runt om i världen. Han har sol-och-vårat som katolsk präst, som judisk rabbi, som simtränare för ungerska OS-simlandslaget vilket slutade med att han stack med OS-kassan, och slutligen i Malmö som fader Mac. Därifrån försöker filmarna tvinna upp trådarna.

Jag tror inte att det är en riktig dokumentär. Snarare att det är en smart drift med dokumentärgenren, en film som kanske lurar betraktaren för att betraktaren vill bli lurad. Precis på samma sätt som fader Mac enligt berättelsen lurade människor som kom i hans väg.

”Finns det något i den här historien som är säkert” säger speakerrösten i slutet av filmen. Mitt svar är nej. Grejen är att det är just det som gör den till en intressant film. Som en uppvisning eller en lek kring hur lätt det är att tro på något som berättas. Hur lätt det är att bli manipulerad.