Medarbetarsamtal — då sitter chefen mest tyst

På boendet för funktions­hindrade Floda C i Floda, Lerum, har    
personalen arbetat fram en modell för medarbetarsamtal. Nu är det kommunalaren Sven-Åke Karlsson och chefen Ulla Hedström som ska ha ett samtal.
Sven-Åke bläddrar i sin röda pärm, under sex flikar finns blad för varje moment. Ett av dem handlar om att förbereda sig, Sven-Åke tittar på sina blyerts­anteckningar.
– Jag vill prata om mina viktig­aste arbetsuppgifter och hur jag jobbar med dem. Sedan vill jag prata om utmaningar, empati och omdömesfrågor.

Med pennan i handen är han tyst en lång stund, genom fönstret som står på glänt hörs ett måsskrik, han harklar sig.
– Det är viktigt för mig att säga hej till alla och benämna dem med namn. Jag jobbar mycket med det, säger Sven-Åke och för ihop händerna.
Ulla nickar och säger att hon lagt märke till det.
– Det är en styrka du har att bekräfta folk.
Hennes pärm är täckt av röda Marimekkoblommor, det är lätt att se dem som ett uttryck för att samtalet ska vara lustfyllt. Och det är så Ulla vill att det ska vara. Ingen ska få en chock. Om något inte fungerar ska det klaras av i vardagen, det är där hon vill bygga upp tillit.

Ulla är nöjd med att materialet kommer från medarbetarna, att det tar upp det som de tycker är roligt och viktigt. Färdiga formulär är inte hennes grej.
Det är sex personer ur personalen som tagit fram materialet, de träffades fyra gånger.
Sven-Åke har kvar en tjock bunt med papper som beskriver modeller från hela landet. Utifrån dem och egna samtal kom de fram till att frågorna skulle vara öppna och locka till reflektion.

Strukturen växte fram. Nu finns den under flikar i pärmen; vad samtalet är, förberedelser och punkter att diskutera, handlings­-plan med prioriterade mål och vägen dit, kvartalsuppföljning, viktiga händelser under året och sammanfattning inför nästa år. Pärmen lades fram och personalgruppen tyckte till. De flesta var positiva, speciellt till att uppföljning ska göras varje kvartal.

Ulla tycker att ett bra samtal kräver en relation där man pratar och där man har lust att engagera sig.  Och Sven-Åke känner sig trygg, sitter tillbakalutad i stolen och tittar på Ulla med stadig blick. De pratar om arbetstiden.
– Nu lägger du över ansvaret på mig, det är otydligt ledarskap, säger han.
Ulla förklarar att man kan leda på olika sätt och hur hon tänkt. Efteråt säger hon att hon tycker om att bli kritiserad, och Sven-Åke säger att han skulle ha resonerat mer om chefens ansvar om de haft mer tid.

Under samtalet rinner tiden i väg, Ulla tycker att det är dags att ta upp utmaningar.
Sven-Åke blundar, lutar sig tillbaka, och för ihop händerna framför ansiktet. Eftertänksamt säger han:
– Jag jobbar här för att göra livet så gott som möjligt för dem som bor här.

Ulla konstaterar att Sven-Åke är bra på att reflektera, han svarar:
– Om några år skulle jag vilja jobba mer med förhållningssätt och de nyanställda. Jag har fått tips om en kurs i mentorskap på universitetet. Den skulle jag vilja gå.
Ulla frågar lite och konstaterar att kursen går på kvartsfart, då kan Sven-Åke gå på arbetstid. Hon vill sätta upp den på handlingsplanen, där de viktigaste målen finns. Sven-Åke tar pappret ur plastfickan och fyller i. Återkoppling ska ske till jul. Handlingsplanen ska följas upp var tredje månad.
I samtalet återkommer Ulla till Sven-Åkes förmåga att bekräfta, kan han dela med sig av den? Finns det någon metod?
– Det fungerar nog bäst i stunden, svarar Sven-Åke, på handlingsplanen skriver han in att han ska dela med sig mer av sitt arbetssätt.

Ulla slår ihop sin rödblommiga pärm med en smäll. Sven-Åke bläddrar vidare i sin, innan han lägger ner pärmen i en vitgrå plastkasse för att bära hem den. Han tycker att det är skitkul att testa det här samtalet. Skillnaden är stor mot förut, nu har han satt mål som han ska leva upp till.