När världsvattenveckan i Stockholm inleddes i söndags fanns de deltagare där som hade skakande berättelser från sina hemländer.

Nafisa Barot

– Kvinnor och män har mobiliserats i Utthan i gemensam kamp om för vatten och sanitet, berättade Nafisa Barot, Guajarat i Indien.

Sarah Ahmed

– Om kvinnor deltar i besluten om vattenförsörjningen används pengar, tid och resurser effektivare, sade Sarah Ahmed. 

Bahar Ali

– Militärer kräver sextjänster för att leverera vatten, berättade Bahar Ali från Irak.

Lamu Olweny Omalla är vatteningenjör i Uganda. Han berättade om vardagen där: En liten åttaårig flicka kånkar på en tung 20-liters plastdunk med vatten på sitt huvud, upp och ner för branta kullar. En kvinna skyndar sig hemåt med en nyfylld dunk. Blir hon borta för länge från sitt hem kan hennes man misstänka att hon är otrogen. Han kanske redan är upprörd över att hon inte hunnit rengöra hemmet eller att inte maten står på bordet.

Nafisa Barot från Gujarat i Indien visade bilder på hur kvinnor slåss och föser undan varandra för att få tag i de vattendroppar som flödar ur kranen några timmar.
I Darfur i västra Sudan blir kvinnor våldtagna när de ska hämta sitt vatten, sa Raggag Alzain.
I Irak tvingas invånarna på grund av konflikterna där fly till läger, där det inte finns vatten.
– Militärer kommer med vatten, men kräver att få ”leka med någon kvinna” för att överhuvudtaget leverera det. Upprörda fäder och bröder hamnar i sin tur konflikt med militärerna, sa Bahar Ali.  

Men det är inte bara elände. I stället för att vara offer försöker nu allt fler kvinnor att ta makten över vattenbesluten med stöd av bland annat organisationen GWA, Gender and Water Alliance.
– Kvinnor måste få mer makt över hur vattnet ska skötas och levereras, sa Sarah Ahmed från GWA.
– Vi försöker medvetandegöra kvinnorna och få dem att delta i besluten i vattenfrågor.
Att stärka kvinnornas röst, det är huvudsyftet med organisationen. Hon gav exempel på hur det spar tid, pengar och resurser om kvinnor och män gemensamt fattar beslut om vattenskötseln. Det kan röra något så enkelt som var en vattenpump ska placeras.
Det finns exempel på projekt såväl i Indien som Uganda, där kvinnorna involverats. Dessa har lett till bättre vattentillgång och mindre konflikter.

Längre tid tar det med jämställdheten. Man kan undra varför just kvinnorna ska hämta vatten. Kan inte männen bidra?
– Det är tradition. Eftersom kvinnor lagar mat,  städar och tvättar kläder bär de hem vatten på sina huvuden. Pojkar däremot tvättar cykeln med vatten och då tar de cykeln för att hämta det, förklarade Lamu Olweny Omalla, vatteningenjör från Uganda.

Läs mer i boken
Vatten - rättighet eller handelsvara (Agora)
av Ann-Christin Sjölander