Få filmmakare kan som Ken Loach prata politik och skildra människoöden i en och samma berättelse och med en glöd dessutom som saknar motstycke.
I denna den 42:a Loach-filmen (teveproduktioner inräknat) berättar han om arbetarkvinnan Angie som får sparken från sitt jobb och i entreprenörandans högborg England startar en egen firma som rekryterar och hyr ut utländsk arbetskraft.
Efter ett tag kommer hon på att det lönar sig ännu bättre att förmedla papperslösa arbetare som svart arbetskraft, än att köra den lagliga vägen. De står på kö, visar det sig, människor från jordens alla hörn att få hugga i några timmar mot usel betalning och usla villkor.

Loach sätter fingret på ett moraliskt dilemma och ett politiskt svek av gigantiska mått. Även om Angie nånstans har ett samvete över vad hon försörjer sig på känner hon samtidigt att hon gör dessa människor en tjänst, de tigger och ber över att få minsta lilla jobb till minsta lilla betalning. Och som hon själv säger, vem bryr sig? It´s a free world. Men hon får sitt straff.
Att skildra berättelsen ur Angies perspektiv är ett lysande grepp som problematiserar hela frågan på ett mycket bra sätt.

All heder åt Loach som vägrar romantisera men man lämnar salongen ganska så nedslagen.