På mindre än ett år har det kommit två böcker om Ulf Lundell. Musikjournalisten Håkan Lahger har valt att koncentrera sig på tillkomsten av Lundells skilsmässoalbum Den vassa eggen. Det är ett klokt val, och det är intressant att läsa i vilket kaos inspelningarna gjordes.
Men med tanke på att Lahger har haft tillgång till alla musikanter plus flera hittills opublicerade brev är det förvånansvärt hur lite nytt som kommer fram.
Nästan varje sida är bemängd med onödiga liknelser av typen ”Lundell sjöng så falskt att remouladsåsen skar sig på smörrebröden”, och det stör läsningen och drar ner betyget.
