Ett program inför valrörelsen 2010 börjar ta form. Sossarna börjar komma ut och det är bra.

•    Det handlar om s som ett småföretagarparti. (Detta nämndes dock inte uttryckligen i Sahlins tal, vilket föranledde en besviken kommentar från en lyssnare från Svenskt Näringsliv)-
•    Om att ge bra a-kassa men med en bortre parentes och något dyrare avgift än för två år sedan.
•    Det handlar om fastighetsskatten, där s planerar att höja för de med villor taxerade från 5 miljoner, men lindra skatten för många låginkomsttagare.
•    Det handlar om att öppna dörren för ”de allra mest svikna”, människor som högkonjunkturen blåst förbi, och som behöver hjälp att komma i arbete. Detta tänker sig s ska ske med fack och arbetsgivare och samhällets hjälp.
•    Och det handlar om FRA-lagen. Den som ger rätt att avlyssna allt som rör sig i vårt kabelnät, sms, mejl, chattar, fax och som väckt en storm av protester. Denna lag lovar Sahlin att riva upp – och i detta har hon stöd från Miljöpartiet. Vänsterpartiet är inte inbjudet och surnade till rejält efteråt.
Socialdemokraterna har inte lovat att upphöra med spaning, så någon lag blir det. Men förhoppningsvis underbyggd och med väsentligt bättre skydd för den personliga integriteten än det som klubbades i riksdagen nyligen.
Till detta ett tydligt nej till Nato, om nu någon undrat om detta blir alternativet när vårt eget försvar avlövas bit för bit.

Henrik Schyffert, som ståuppade halvtimmen innan talet föreslog att försvaret skulle få ansvar för alla ungdomar mellan 18 och 21, vilket onekligen skulle lösa många problem samtidigt…
Schyffert, som kom ut som socialdemokrat för några år sedan, var för övrigt så rolig att det nästan var svårt för Sahlin att äntra scenen.
Men hon klarade hem sitt tal, och kommentarer runt scenen tydde på att det uppfattades som kraftfullt. Ett mentalt stöd hade hon med hjälp av en bild på den mördade statsministern Olof Palme, som var den förste talaren i Almedalen för 40 år sedan. Hans hustru Lisbeth Palme befann sig också i publiken och kom ut på scenen i slutet, mött av jublande applåder.

Mona Sahlin har en ny look. Lite damigare och striktare, med mjukare frilla, randig kavaj (presskonferensen) därefter rosa kofta och rosaglittrande lågklackade pumps till en rund och snäll kjol. Säkert ett resultat av omsorgsfull styling. En landsmoder i vardande?
Hennes tre framträdanden (de tre som jag såg) i Almedalen blev också en trestegsraket, med en stigande skala av avspändhet och gott humör.
Från en viss kantighet och nervositet på sin presskonferens, där hon verkade otrivas med det jättelika uppbådet journalister.
Till Almedalen med dess relativa idyll (frånsett livvakter och enormt polisuppbåd) och därefter till en humoristisk utfrågning i spänstigt samspel med imitatören Göran Gabrielsson och Lars Adaktusson. Sahlin spände av och skämtade med och underhållningsvärdet blev mer än godkänt.
Bra även att hon inte tog billiga poänger på Göran Perssons herrgård, utan gav hans val sitt lojala försvar. Hon berättade inte helt överraskande att hennes kandidat till finansministerposten heter Thomas Östros. Att det börjar bli rätt hög tid att komma ut även om hur samarbetet med miljöpartiet och vänstern ska gå till.
Och till slut fick alla som åhörde eftersnacket veta vad många anat: Att tidigare näringsminister Björn Rosengren (s) inte tillhört hennes favoriter.

Mona Sahlin har alla chanser att bli en riktigt populär partiledare. Om hon inte snubblar över a-kasseminorna med ett dåligt förslag. Om hon lyckas undvika skandaler.
Och om hon tänker sig förändringar i talarstolparna framöver har jag ett förslag: Nu är det dags lämna skämtet om Anders Borg, hästsvansen och BH:n på lagerhyllan.