Sitter på kultrurhusets slitna läderfotöljer
ser ut över Sergelstorg
Det regnar över Stockholm
röster en del hörbara andra inte
Männniskorna bär sina ansikten nakna
Ser vi varandra
ögonen bär upp våra kroppar
som levande statuetter
som väntar att fjärilen
skall landa med färg citrongul
lyfter den och statuetter lossnar
från sin socklar
Och för oss in i den nya tiden
Där många går vilse
och andra har vetskapen
vad som krävs
Den vetskapen måste vi dela
GAMMAL SOM UNG
Som den fjäril vars vingar delade luften
i sin färd mot mot målet
att förena det nya med det som var igår.