Med tanke på medlemsflykten från fackföreningarna är diskrimineringsarbetet inte något som ska underskattas när det handlar om att rekrytera nya och behålla gamla medlemmar, tror Katri Linna.
– Muhammed är det vanligaste namnet bland pojkar som föds i Malmö, och jag brukar säga till facken att fundera över vad de har att erbjuda Muhammed för att han ska välja att bli medlem.

Arbetslivet är ett av DO:s viktigaste områden, säger Katri Linna. Och det är ett område där mängder av forskning visar att diskriminering förekommer.
Det kan handla om att utlandsfödda oftare blir av med jobbet i konjunktursvackor, att man oftare har otrygga anställningsformer, sorteras ut tidigare i anställningsprocessen samt oftare får hälsoproblem till följd av slitsamma och monotona arbetsuppgifter.
Detta är faktum, men sanningen är att få fall från DO går vidare till arbetsdomstolen.
– Och även om fallen går vidare så vinner vi aldrig målen, konstaterade Katri Linna krasst under ett seminarium i Almedalen.

Delvis har det att göra med att de ”säkra” ärendena görs upp innan de behöver hamna i arbetsdomstolen, men det främsta skälet är att diskrimineringen i arbetslivet ofta är så pass otydlig att ärendena blir svåra att driva.
– Därför är det viktigt att komma åt diskrimineringen direkt på arbetsplatsen. Det är viktigare än att ta fall till domstol. Och på arbetsplatserna har facken en nyckelroll. Bevakningen kan bara ske av den som befinner sig på arbetsplatserna. Det måste till resurser för att sätta igång verksamhet som ligger i träda, och så har det blivit i facket, säger Katri Linna.

De vanligaste fallen som hamnar hos DO handlar om diskriminering runt rekryteringar och mindre om ärenden efter det att man fått in en fot i arbetslivet. De som ändå rör klimatet på arbetsplatserna handlar mest om trakasserier.
De flesta som lämnar in en anmälan till DO är högskoleutbildade medelålders män från storstadsregionerna. Att det ser ut så gör inte fackens roll att stävja diskrimineringen i sin linda mindre viktig.

Katri Linnas råd till fackföreningarna är först och främst att bestämma sig för att diskriminering är en viktig fråga för dem att arbeta med. Sedan ska de starta arbetet i ett område. Och det behöver inte vara i ett ”etno-spår”. Det kan snarare handla om att till exempel säkra rekryteringsprocessen för att den ska gälla alla.
– Jag tror väldigt mycket på att facket ska kliva in på banan och ta mera ansvar, säger Katri Linna.

DO har gett ut skriften ”Handbok för aktiva åtgärder i arbetslivet – tio steg för lika rättigheter och möjligheter”. Den finns att ladda ner på Internet www.do.se den går också att beställa gratis från telefon: 08- 508 887 00.