Avskedets stund är inne
sorgen kramar om mitt hjärta
du som är en så stor del av mitt liv
tänker du gå din väg
din väg verkar rak och utstakad
min är brant och slingrig

Sorgen fyller mig med vanmakt
det gör bara så ont
varför går du när jag älskar
när jag längtar när jag sörjer
tiden krymper och tomrummet
breder ut sig i min själ

Gastkramande sekunder
som blir minuter timmar och dagar
ångest som hotar att kväva mig
hjärtat slår hårda aggressiva slag
min upplevelse är att du hånar min svaghet
jag sitter ju i ett vakum

Jag börjar hyperventilera
vart tog luften vägen
yrseln tilltar i huvudet
benen blir slaka och darriga
du vänder dig om och går ifrån mig
jag känner hur en bit av mig dör –

jag saknar