Det är lätt att vara aningslös. Att som lärare exempelvis be alla barn att berätta vad de gjort på sommarlovet. Ett lov som kanske i detta nu är en trist historia för en stor grupp barn. Inte för att det är fel på vädret, utan för att de är mer eller mindre övergivna de veckor som sägs vara paradiset på jorden.

Enligt SCB-rapporten Barn och deras familjer 2006 bor vart femte barn under 18 år i en familj som har svårt att klara av löpande utgifter för till exempel hyra eller mat. Närmare en tredjedel av alla barn i åldrarna 10-18 år upplever att de inte har råd att följa med och göra något med sina kompisar.

Majblomman är en förening som sedan 1907 arbetat för att förbättra barns villkor i Sverige. Det handlar om fattiga barn, eller barn som råkat födas i fattiga familjer. Barn som inte har råd att resa någonstans på semester, utan går kvar hemma. Barn som i värsta fall inte ens har föräldrar som ser till deras välbefinnande, utan som har det värre när skolan stänger och fritids kostar pengar. Som kanske inte ens har riktig mat hemma i kylen, utan går hungriga. I Sverige. År 2008.

I Sverige sommaren 2008 väljer många kommuner att blunda för den tysta delen av sina invånare, de som saknar pengar, och ofta även röst att klaga så att någon lyssnar. Fyra av tio kommuner i Majblommans senaste undersökning svarar att de inte satsar alls, eller mindre än tidigare på avgiftsfria eller subventionerade aktiviteter för barnen under sommarlovet.
Det kan vara sådant som läger eller kollon, eller en badbuss, eller något annat dit barn kan gå, utan att det kostar pengar. Tre av fyra kommuner drar dessutom ner på förskole- och fritidsverksamheten under lovet. Och hälften av kommunerna har inga simbassänger som är gratis för barn!
Enligt Lena Holm, generalsekreterare i Majblommans riksförbund, så verkar kommunerna tycka det är okej att spara på de här verksamheterna, trots att det är ett brott mot både skollagen och socialtjänstlagen. Det säger hon i SvD 08/06/15.

På DN debatt i dag lyfter LO fram att ensamma mödrar ingår i en grupp som fått mindre inkomstförstärkningar än de flesta andra grupper, i synnerhet jämfört med ensamstående män.
Oj, vad det är lätt att inte se de här barnen och deras föräldrar. För de syns liksom inte, där de sitter framför teven eller hänger på gården och längtar efter att sommarlovet ska ta slut och kompisarna komma hem igen.

I Majblommans film Ida och sommarlovet som inte blev av känner sig Ida tvingad att hitta på ett sommarlov för att göra fröken nöjd och inte framstå som ett ufo i klassen.
Majblomman skriver i sin rapport: ”Att växa upp i fattiga familjer där brist på pengar är ett ständigt problem är förknippat med känslor av skam, oro och rädsla. Familjer med knapp ekonomi försöker undvika situationer där föräldrar eller barn löper risken att bli betraktade som fattiga eller avvikande.
Detta har Torbjörn Hjort, dr i socialt arbete, visat i sin forskning. Det kan innebära att man tackar nej till födelsedagskalas eftersom det saknas pengar till att köpa en present eller ordna ett eget kalas. Det kan också innebära att sjukanmäla barnet vid en skolresa föräldrarna inte har råd med.
Fattigdom i är inte ett resultat av oförmåga att hushålla, det handlar om familjer som kämpar för att få tillvaron att gå ihop utan några marginaler utöver det allra nödvändigaste. Det är en vardagens vanmakt. ”

Barn i utsatta familjer riskerar att ”ärva” de dåliga villkoren. Om för många barn med liknande bakgrund samlas i samma skolor blir deras betyg och möjligheter på arbetsmarknaden sämre. Arbetslösa familjer riskerar att skapa arbetslösa barn.  Att öka inkomsterna i de här familjerna är att se till att barnen inte straffas och får en egen chans till ett bättre liv. Att ha ett socialt skyddsnät är grunden för att orka ta sig vidare, trots tuffa hemförhållanden. Att kunna gå i skolan på lika villkor som andra är en annan viktig sak.
Skolavgifter exempelvis är ett problem för många och där Majblomman gjort storartade insatser för att uppmärksamma problemet och se till att kommunerna följer skollagen.

Jag tror att många barn skulle må mycket bättre om sommarlovet var fem veckor långt och skoldagarna däremellan betydligt kortare och mer välplanerade.