Per kämpar för fler män i barnomsorgen

– Det är lite grann en statusgrej att ha barn. Men att jobba med dem, det är lågstatus, särskilt för män, säger barnskötaren Per Olsson, som sitter i styrgruppen för det nybildade nätverket i Linköping, ”Män i barnsomsorgen”.
Han jobbar på Slestadsskolan, i ytterområdet Lambohov i Linköping. Det är en vanlig fritidseftermiddag. Vårvärmen lockar fram spring med fotboll och andra uteaktiviteter.

Per visar oss skolområdet. Några av killarna, som går på lågstadiet, är extra nyfikna när KA kommer på besök. Vad har de för framtidsdrömmar, vad vill de bli när de blir stora?
– Vill ni inte bli fritidsfröken? frågar Per.
Barnen ser ut som om de inte förstår frågan.
I Linköping är det ungefär som i resten av landet. Cirka 20 procent av de anställda på fritids är män. På förskolorna är det bara cirka två procent.
– Det är viktigt för barnen att möta både män och kvinnor. Många lever i förhållanden där bara mamma finns. De kanske har en schablonbild av hur en kille och en pappa ska vara. Vi kan bryta den bilden, säger Per Ols­son.

Nätverket, som hittills består av cirka 15 killar, ska ut i skolor och informera. Tanken är att de också ska vara handledare för praktiserande män i barnomsorgen. En annan idé är att vara mentorer för nyanställda män. Gruppen vill även försöka ta reda på varför de män som lämnat sina anställningar har slutat.
Vad beror det på, tror du?
– Främst att det är ett låg­löneyrke, du blir inte rik på det. Det är inget yrke som marknadsför sig själv.
Går det verkligen att göra något åt det här problemet?
– Jag vet inte. Men det viktiga är ändå att vi pratar om jämställdhet på arbetsplatserna.

Projektledaren Bo Rogalin ser många bra argument för fler män i barnomsorgen.

Några timmar senare sitter vi i tingsrättens gamla lokaler, som övertagits av kommunen. Nätverket ska ha sin andra träff. Projekt­ledaren Bo Rogalin fibblar med sin PowerPoint-presentation. Styrgruppen förbereder kvällens övningar.
– Vi ska ha fler träffar i höst. Det handlar fortfarande mycket om vad gruppen önskar och vill. Vi är ännu i det första stadiet, säger Bo Rogalin.

De börjar släntra in, till slut blir det åtta stycken. Vid första mötet var det något fler.
Det startar trögt. Bo Rogalin visar hemsidor från andra liknande nätverk, bland annat Eskilstuna.
Efter en stund blir det mer engagerat. Styrgruppen har hittat på scener som ska illustrera typiska situationer. En handlar om det klassiska, att mannen får ta hand om snickarverkstan och fixa lite med det praktiska.
– Det förväntas vissa saker av män. Det gäller fortfarande, särskilt när det gäller IT, säger Marcus Rundqvist, förskollär­are.
Sen blir det paus.

Vid fikabordet kretsar samtalet runt sport och fiske. En av killarna kommer på det och skrattar lite åt fenomenet, sen fortsätter sportsnacket.
När kvällen börjar lida mot sitt slut frågar en deltagare varför det inte har kommit fler.
Bo Rogalin berättar att han ska uppvakta kommunens personal­chef och försöka fixa nätverks­träffar på arbetstid. Då skulle betydligt fler komma, tror han.

Efter en lång dag ska Per Olsson snart få komma hem, till frun och barnen.
Varför är du intresserad av de här frågorna?
– Det har kommit sen jag själv fick barn. Jag skulle gärna vilja att det jobbade män på mina döttrars dagis och fritids.

5 argument för fler män i barnomsorgen

1 Fler goda pedagoger, som i dag väljer bort yrket på grund av att det är ett typiskt kvinnoyrke, kan komma in i barnomsorgen.

2 Jämställda och könsblandade arbetsplatser kan bidra till ett mer jämställt samhälle.

3 Barnen får en mer rättvisande bild av samhället.

4 Könsmönster kan brytas, barnens värld och möjligheter kan bli större. Pojkar kan lära sig att män kan baka, sy, trösta och flickor kan lära sig att kvinnor kan snickra, spela fotboll, använda datorn.

5 På könsblandade arbetsplatser är personalen friskare.

(Argumenten kommer från Bo Rogalin, projektledare.)