Facket fixade fast jobb

– Det var tre till här som fick fast i samma veva, berättar Malin Enemark.
Det första riktiga sommarhögtrycket har nått Växjö, det är svårt att tänka på juletider. Men Malin Enemark, i dag fast anställd som vårdbiträde på Linden vid äldreboendet Hovslund, minns julen-06.
– En av cheferna sade att jag inte skulle få vara kvar eftersom jag började närma mig las-dag­arna för fast tjänst. Det visste jag inte själv. Det kändes som att de körde över mig, Jag kontaktade facket och då sade de att jag redan hade uppfyllt las-dagarna.
En månad senare blev hon tillsvidareanställd.

Kommunal i Växjö bestämde sig för att kolla flera av de timanställdas las-dagar. Bara att facket var på väg att agera räckte långt. Det spred sig som en löp­eld bland enhetscheferna, berättar Gullvi Strååt, ordförande i Kommunals sektion 16 i Växjö
– Vi var på gång att börja kolla varenda en av de timanställda. Sen såg vi att flera timanställda plötsligt låg som fast anställda när vi tittade på listorna nästa gång.

Växjö är en av de kommuner där andelen timavlönade har minskat mest åren 2005-07. Bara fyra kommuner har en mindre andel timavlönade.
Förutom det fackliga arbetet med att granska de timavlönades las-dagar finns det fyra viktiga skäl till minskningen.
l Avtal om årsarbetstid, en modell med flexibel arbetstid där en viss del är så kallad flyttid som ska användas till att täcka upp för varandra vid kortare frånvaro.
l Personalpooler med tills-
vid­areanställda.
l Avtal om rätt till heltid. Fler ordinarie personal på plats gör det lättare att täcka upp för oplanerad frånvaro.
l Minskad sjukfrånvaro.

Just den här dagen har ordinarie personal på Linden personalmöte. Ironiskt nog ersätts de av timvikarier. Poolen var redan fullbokad.
Vårdbiträden pilar fram och tillbaka när det närmar sig eftermiddagskaffe, deras larmtelefoner i fickorna ringer. Alla vill ha kaffe och bullar. Eila Landström, en av timvikarierna som fick hoppa in, pustar ut i köket.
Hon beskriver livet som ”timmis”.
– Det är väldigt fritt, man är inte bunden. Det sämsta är att man aldrig vet hur man ska jobba och hur mycket pengar man får från månad till månad.

Hon har  aldrig tackat nej när de ringt. Facket väljer hon bort, mest av ekonomiska skäl. Hon tror sig inte heller behöva facklig hjälp. Malin Enemark berättar om hur det var för henne.
– Man tror att cheferna ska vara sjysta men det är de inte alltid, säger hon.
Eila invänder att hon inte ens har utbildning och inte ska stanna så länge.
– Det spelar ingen roll. Det gäller att ha koll på reglerna, säger Malin Enemark.