”Äntligen är det vi som bestämmer”

Grindslanten ligger lite avsides och idylliskt vid en skogsglänta i Hägerstensåsen.
Inne i den rymliga byggnaden leker några barn med klossar, andra provar prinsessklänningar. På väggarna hänger självporträtt som barnen ritat och gröna pappersgrodor på avdelningen Grodan.
Här satsas på lek, språk och empati. Det finns snickis, dockis, lådor med leksaker och mycket annat. Gamla skötrummet har blivit lek – och målarrum.   
Personalen däremot har trängt ihop sig i ett mindre rum. Där de satt tidigare är numera kontor med datorer på skrivborden. Förskolläraren Mia Geijer håller precis på med bokföringen och härinne tar ekonomibiträdet Marianne Forsman hand om alla fakturor, när hon inte står och lagar mat till de 33 barnen.

En erfaren personalstyrka har äntligen fått sin dröm uppfylld att ta över förskolan. Det skedde i november förra året. Några tar sig tid för en intervju. Det är Marianne Forsman som har jobbat här i 21 år, precis som barnskötaren Gina Alfredsson, som är ansvarig för barnsäkerheten. Barnskötaren Lena Malmgren, som varit på Grindslanten i sju år, ansvarar för frågor som rör kön. 50 barn köar för att få komma hit.
I nära fyra år har personalen försökt att få ta över förskolan, men när det var socialdemokratisk majoritet fick de nej. Ville de starta eget fick de hitta andra lokaler. De gav dock inte upp.
– Vi är väldigt starka, vi är kärringar mot strömmen, säger de tre och talar närapå i munnen på varandra, eftersom de är så pratglada.

En omorganisation i stadsdelen gjorde att de fick nog. Tidigare hade de en egen chef på förskolan men så ändrades detta. I stället inrättades områdeschefer.
– Vi var inte nöjda. Cheferna såg vi sällan och på arbetsplatsmötena var vi ända upp till 75 personer, berättar de.
Marianne Forsman ger ett drastiskt exempel på vilken tid det tog innan besluten fattades.
– Lite överdrivet kan jag säga att om jag behövde köpa en slev till köket skulle jag fråga biträdande chefen som i sin tur skulle gå till högsta hönset och sedan skulle hon vända sig till mig igen för att ge mig godkänt att köpa sleven.
Alla har numera full insyn i budgeten och nära till besluten och är delaktiga i allt som händer.

Att nå dithän har krävt både tid och möda och många kvällsmöten. De har fått ta reda på allt från försäkringar, skriva stadgar till att göra verksamhetsplaner och göra en budget. Miljöförvaltningen godkände åter köket, där Marianne Forsman har jobbat i åratal. Hon och en del av de andra har haft täta kontakter med stadens avknoppningskansli och bland annat gått på startat egen kurs.
Att tjäna pengar är, enligt dem, inte syftet med avknoppningen utan att slippa de långa beslutsvägarna och få arbeta utifrån ett eget förhållningssätt.
För att vara säkra på att budgeten ska gå ihop har de tagit ut 2006 års lönenivåer. De har inte gett varandra någon löneförhöjning. Uppoffringar som de uppenbarligen är beredda att ta. I stället för semesterersättning tar de ut tre dagar i extra semester.
Eventuell vinst ska gå tillbaka i verksamheten.

De måste ha beredskap för oförberedda utgifter och för att kunna göra förbättringar, som att köpa nya skåp och hyllor i hallen. Det har redan gått åt pengar till nya datorer, skrivare, lite möbler och annan uppfräschning.
Visionerna för framtiden är att utveckla pedagogiken och att alla ska lära sig mer om administration så det flyter på ännu lättare.
Det börjar bli dags för lunch och ont om tid.  
Gina och Lena försvinner ut till barngrupperna och Marianne börjar tillaga potatisbullar. Men innan de går säger de att avknoppningen fört dem ännu närmare varandra. Det är precis så här de vill ha det.

Avknoppad Grindslanten
Hägerstensåsen, närförort i Stockholm.
Avknoppat från Stockholm stad november 2007.
Ägarform: Personalkooperativ. Inventarierna kostade 60 000 kronor. Var och en satsade 500 kronor. Kredit på 100 000 kronor.
Delägare: Två förskollärare, fyra barnskötare och ett ekonomibiträde.
Kollektivavtal: KFO