Men löneskillnaderna mellan könen har inte minskat på över ett kvarts sekel (!) Om man hade frågat folk i början på 1980-talet när de trodde att löneskillnaderna mellan könen skulle vara borta tror jag att många svarat ”kring år 2000”. Knappt någon skulle gissa att det inte skulle ha hänt särskilt mycket på den tiden. Men precis så illa är det.

Den enda rimliga slutsatsen är att det råder olika belöningssystem för män och kvinnor på den svenska arbetsmarknaden. Kvinnors yrken lönar sig helt enkelt sämre. När jag jobbade som LO-ekonom för några år sedan skrev jag en bok om eländet med titeln ”Varför tjänar kvinnor mindre?” Den är svår att få tag på idag men finns som pdf-fil. Du kan ladda ner den här.

En viktig orsak till att kvinnors yrken lönar sig sämre är värdediskriminering, en annorlunda form av diskriminering eftersom den riktar sig mot yrken och inte personer. Värdediskriminering innebär att yrken som i huvudsak innehas av kvinnor värderas – och därför betalas – lägre än jobb med liknande kvalifikationskrav som i huvudsak innehas av män. Även män i ”kvinnliga” yrken har låg lön.

Men det är ingen naturlag att kvinnor ska tjäna mindre än män. Det är någonting vi kan ändra på. Den senaste avtalsrörelsen visade att jämställdhetspotter, alltså att avtalsområden med många lägre avlönade kvinnor får mer pengar, varit en framgångsrik strategi. Alla delar av LO är dock inte lika förtjusta, till exempel IF Metall.

Jag tycker att Kommunal ska fortsätta med jämställdhetspotter men jag tycker också att det inte är klokt att binda upp sig redan nu hur man ska driva kraven i nästa avtalsrörelse. Mycket kan hända till dess. Så jag tillhörde den majoritet av ombud på LO-kongressen som röstade för att vänta med att bestämma tekniska lösningar till vi kommit närmare till nästa avtalsrörelse.
Nu fortsätter vi att vässa vår förhandlingsstyrka!